- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguåttonde årgången. 1919 /
275

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Svenska romaner och noveller. Av Sverker Ek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVENSKA ROMANER OCH NOVELLER

blott tomma och intetsägande sillhuettklipp.
De flesta skisserna kunde ha gjort sig ganska
bra i en tidnings söndagsnummer, men de
ha icke förtjänat att samlas till en bok
med litterära anspråk.

Hjalmar Lundgrens Under örnens klo
vill vara en ur dokument framdragen
krönika om Norrköpings härjande av ryssarna
171g. Som livsskildring är den helt
för-felad, och den äger ej heller några
konstnärliga värden. Under den rådande
smak-förvildningen kan detta behöva fastslås, och
jag offrar därför några rader åt den.
Författaren försöker eftergöra den gamla
kanslistilen genom att inspränga ett otal
romanska lånord, som han alldeles ej kan
insmälta i satsrytmer. Karakteristiskt nog
tröttnar han själv på denna pappersstil,
och några kapitel uppvisa i stället en
vanlig torftig normalprosa. Hur hopplöst
främmande han är för de människoöden
han berör visar sig, när han kan överskyla
en neslig våldtäkt, som slutade med den
for-orättades död, med följande fadda och tomma
fraser: »Nu storma soldaterna fram och
bemäktiga sig henne. Och medan
julikvällen skymmer allt mer och mer och
stjärnorna blinka allt klarare, höres i den
svala sommarnatten musiken mer
dämpad och beslöjad. 1 saktare melodier
tonar den, medan eldarna flamma allt
tydligare i dunklet, och från något fladdrande
bål på avstånd skär då och då ett
bullrande skratt genom tystnaden.» Almqvist
har skildrat samma ämne i en liten
folkskrift »Ryska minnet i Norrköping». Det
är i och för sig en obetydlig berättelse,
men den äger mening och skönhet i
jämförelse med Hjalmar Lundgrens tomma
pastich.

Gamla bygdehistoriska motiv behandlar
också Einar Smith i Fjordens främlingar ;
boken innehåller ett knippe noveller om
holländska nybyggare i Bohusläns skärgård.
Det är mest fantastiska sägner berättade med
en viss invärtes lidelse och kantig realism.
Riktigt medryckt blir man dock ej.
Berättelsen löper icke, den är oöverskådlig och
ojämn. Det är en mängd sammanställda
drag, aldrig sammansmälta till enhetlig
konception. Också stilen är stel och ovig.
En massa lån- och bygdeord sprängas in,
utan att de förklaras varken av samman-

hanget eller av noter. Man påträffar så
gåtfulla meningar som följande: »Det var
en tjank, som kom körande från mulbetet
bortåt klåvorna»; och det faktiskt vimlar
av ord som »skojter och tjalker»,
»tyss-ling», »vånråden», »möljen» etc. Det är
inte vidare roligt att läsa svenska böcker
med lexikon.

Einar Smith tycks ha ett inåtvändt
temperament, som gärna vänder en sträv sida
åt publiken. Det verkar nog äkta, det
mesta han skriver, men det behöver
hämtas fram: berättelsen förklarar inte sig själv
och är ibland helt osammanhängande.
Särskilt de längre berättelserna äro oorganiska.
Stoffet blir efter Einar Smiths behandling
fortfarande stoff". Han kan se livet i ögat
och skyggar ej för hårda konflikter. Men
de bli ofta blott knalleffekter, då han icke
gitter reda ut dem. I synnerhet gäller
detta behandlingen av mera mystiska inslag.
I de korta berättelserna, där han får ställa
blott ett livsöde i hastig belysning, lyckas
han långt bättre och kan då få fram en
bild av intensiv och mörk glans. Så t. ex.
i »Namnbrädan».

En ung student och prästson söker sig
bort från den gråa och grymma verkligheten i
hemmet till de ljusaste drömmar över en
namnbräda från ett främmande skepp, som
sockenbornas villoeldar lockat i kvav. När
han så plötsligt förstår, att hans snikne far
delar blodspengarna med vrakplundrarna, går
han ut i stormen och mörkret för att släcka
den falska fyren, men återvänder som lik
på samma böljor, som dagen förut förde
namnbrädan i hans famn. Själva
händelserna komma slag i slag, som bölja följer
bölja, och ha något av samma
nödvändighet. Hans eget svärmiska väsen är det
minst klara i berättelsen, men det står liksom
en ring av vek finhet kring honom, och den
misstager man sig icke på. Något av samma
gloria ligger över hela den lilla berättelsen,
Bastians träd, fastän motivet är alltför
litet utvecklat.

Bäst är kanske Havets port. Den
skildrar människor av en otrolig hårdhet, men
sådana finnas nog just i Bohuslän Man
och hustru ha förlorat varandra i ett
barnlöst äktenskaps hat och bo nu på var sin
sida av ett sund för alt ha varandra
under uppsikt och pina varandra. Under
deras gemensamma vrakplundring räddar
mannen ett barn från den förlista skutan.

275

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1919/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free