- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguåttonde årgången. 1919 /
278

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Svenska romaner och noveller. Av Sverker Ek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVERKER EK

visserligen förut i bokform utgett en kort
prosanovell, med den var tydligen blott en
episod, som han övervunnit med sitt nya
mognare arbete. Förvandlingar består
av fyra små berättelser av stark lyrisk
intensitet. Den vanliga novellapparaten är
alldeles skjuten åt sidan för att författaren
skall kunna samla hela sin kraft på den
centrala upplevelsen. Utifrån denna
skildras karaktären, och miljön antydes blott
med några korta scenanvisningar. Den
första berättelsen handlar i Ryssland, och
kanske har Hemmer av de stora ryssarna
lärt något av sin oförbehållsamma direkthet.
Skildringen består av dagboksblad,
nedskrivna av en ung man »En vinter och en
vår», sedan han förlorat sin fästmö. Han
är för ung att rätt anamma och ständigt
bära den stora sorgen. Han isolerar sig
i smärtsamt ensamhetsbegär, men midt
under sin sorg, som han vårdar under
estetiserande självanalys, känner han dock livets
fläktar, som han skyr och dock törstar
efter, svepa emot honom. Och i den lilla
ryska småstadens gråa tristess börjar han
söka en förfriskande och idyllisk glädje i
umgänget med en sjutton års flicka. Då
får han av en händelse lära känna den
trogna, frasfria sorgen hos sin
inackorderingsfamilj, som för längesedan mist en
dotter, till synes belåtna människor, som
han förut gått förbi i aristokratisk känsla
av sin egen smärtas storhet. Och i samma
stund genomskådar han sig själv. Hela
kampen uppbäres av en vilja till ärlighet,
som verkar renande och styrkande, och
som är den hemliga utvecklingskraften hos
honom. Även språket är sällsynt
genomskinligt och besjälat, med rika
stämningselement. Skildringen blir kanske något
konturlös och är i alla händelser mera
musikalisk än plastisk.

En koncentrerad berättelse är i stället
Den första kärleken. Den anförtros
författaren på en järnvägsresa av en annars
förbehållsam och kanske alltför hänsynslös
man. Upplevelsen hade mött denne, när
han var en oskyldig och sent utvecklad
skolpojke och fick företa sin första längre
sjöresa. Han upplever en kort sentimental
förälskelse med uppasserskan och förlorar sig
i de mest svindlande blå drömmar om den
stora kärleken. Men dessa ryckas brutalt
undan honom, då han strax därpå genom
den tunna hyttväggen uppfattar samma dams

mustiga kärlekslek med styrmannen.
Gossesjälen rensopas och förödes på en enda natt,
och man förstår, att samtidigt föddes den
hänsynslöshet, som nu präglar berättaren.
Episoden lyftes till typisk storhet och gäller
alla de grymma besvikelser livet bereder
knoppande och omedveten ungdom.

De två sista novellerna äro av
lättare sort och handla den ena om en pojke,
den andra om en bofink. Båda äro
berättade med smittande humör.
Barnberättelsen visar fin psykologi utan att vara
djupare originell. Bofinkshistorien är snarast
ett kåseri men berättas med en
melankolisk ironi, som gör den till en fabel icke
alldeles ovärdig gamle Lafontaines
förtrollande genre.

I sin helhet inger boken stora
förhoppningar, och det tycks blott behövas, att
författaren företager sig en omfattande uppgift
för att få dem förverkligade. Genom sina
båda diktsamlingar Rösterna och Pelaren har
Jarl Hemmer redan visat sig vara en ung
kraft att verkligt räkna med, och med
närvarande bok har han erövrat ett nytt
område för sin diktning, som kanske rymmer
än större löften.

Det råder en verkligt djupgående
likhet mellan Jarl Hemmers Förvandlingar
och årets bästa rikssvenska debutantverk
Joel Haugards Ann Dayot. Här
återfinnes samma lyriska betagenhet och
likaledes detta personliga arbete på en egen
utveckling som i En vinter och en vår.
Ann Dayot är i fullaste mening en
förtjusande bok. Något ungt och vårligt slår
emot en på var sida, och man erfar en
stämning som när ett stadsbarn får plocka
blåsippor i kanten av en driva.

Historien om Ann Dayot är mycket
enkel och visar mindre livserfarenhet än
livsallvar. Hon är en förmögen flicka,
som får en fattig student till lärare i franska.
Ur den barnsliga förtroligheten utvecklar
sig snart en varm böjelse. Hon är en hel
människa och håller därför orubbligt fast
vid sin student trots faderns världskloka
föreställningar och trots studentens
nyckfulla bakslag. Vad hon annars kan gå
och bära på får man ingenting veta om,
men hon står ändå klar för oss i sin
obetvingliga och modiga hängivenhet.
Studenten, Bo Arndt, får man se på närmare
håll utan att man egentligen blir klarare

278

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:50:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1919/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free