Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - John Forsell. Impromptu till hans avsked från operascenen. Av Ture Rangström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fot. Raliinn.
JOHN FORSELL
IMPROMPTU TILL HANS AVSKED FRÅN OPERASCENEN
Av TURE RANGSTRÖM
J. OHN FORSELL, som alltid
f varit en överraskningarnas man
_ / och alltid ställt en man bakom
överraskningen, vare sig han med
capricen av sitt överdådiga tjuvpojkslynne
retat eller tjusat sin publik, fångat eller
stångat sin kritik, eller med makten av
sin konstnärsvilja helt kuvat bådadera, har
ändtligen beredt oss alla den sista stora och
avgjort ledsamma surprisen. Hans infall
att vid kraftiga 50 år, på höjden av en
manligt segrande sångarbana, som icke
lutar mot sitt fall, taga avsked från en lager,
som ännu icke vissnat, och en publik, som
ännu icke tröttnat, det har utan tvivel sina
övermänskliga sidor, men det är i alla fall
en obehaglig överraskning både för lagern
och publiken. Ingendera av dem tycker
egentligen om att vissna och åldras i
tysthet, utan föremål . . . John Forsell har
satt sig över dessa vänliga fördomar. Den
gamla utmärkta sällskapsregeln, som alla
predika, men ingen följer, åtminstone ej i
vårt nöjesarma land: att sluta, när glädjen
är som störst, har i honom funnit en lika
oväntad som vederhäftig apostel — John
Forsell hör annars inte till dem som bryta
laget, och hans sortie får onekligen en
pondus utöver det alldagligas mått. När
vi tycka oss behöva honom som bäst och
njuta hans konst i dess mognaste skede
som mest — försvinner han från
skådebanan, medan luften ännu dallrar av det
varmaste bravoropet och stämningen ännu
lever hög och stark.
Den självövervinnelse, som ligger
bakom detta frivilliga farväl till en konstnärligt
rik och ännu givmildt skänkande offentlig
verksamhet, är utan tvivel lika
beundransvärd som ovanlig. Men är avskedet då
281
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
