Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - John Forsell. Impromptu till hans avsked från operascenen. Av Ture Rangström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TURE RANGSTRÖM
Fot. H. Hamnqvist.
JOHN FORSELL SOM GREVE ALMAVIVA I FIGAROS BRÖLLOP.
egentligen så överraskande som vi nyss
trodde? Nej, knappast! Det ger ju helt
stort och enkelt det naturligt nödvändiga
uttrycket för en stark personlighet, ger i
en sista upphöjd sammanfattning John
Forsells stil — och som en stilens
representant framför andra inom vår
offentligt agerande konst är det ju John Forsell
har verkat. En linjens stil, dekorativt
betydande som få, och laddad av en
personlighetens energiska intensitet, vartill den
utövande konstens historia i vårt land icke
har motstycken.
Den har på en gång varit nordisk och
o-nordisk, svensk och anti-svensk, denna
stil. Det svenska lynnets sjungande lyrik
har funnits där, men icke som planlöst
svärmeri och blåögd, rodnande innerlighet,
utan som manligt medveten stolthet och
den käckaste ynglingahåg till alla livets
tonande äventyr. På samma gång har det
legat något sydländskt, något fast och
mejslat i denna konst, där har blåst en annan,
torrare, klarare vind än våra fuktiga, diffusa
stämningsväder. Betraktar man en av John
Forsells dramatiska eller enbart
musikaliska skapelser, en operagestalt eller ett
romansföredrag, slås betraktaren genast av
den fristående, konturskarpa
monumentalitet, som präglar hans verk. Han har ägt
något av denna oskattbara kulturella
förmåga att sammansmälta och förena den
svenska naturens, det svenska lynnets
egenart med levande intryck av utomsvenskt,
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
