Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjätte häftet
- Till Hjalmar Södermergs femtioårsdag. Av Bo Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
hjalmar söderberg. oljemålning
av astrid kjellberg-juel. Tillhör
bokförläggaren K. O. Bonnier. |
TILL HJALMAR SÖDERBERGS
FEMTIOÅRSDAG
Av BO BERGMAN
I
MAN KAN visserligen
komma till dikten från många
olika håll, men det är lätt
att urskilja två stora
huvudvägar. Antingen är man god vän
med verkligheten omkring sig, eller också
står man på fiendefot med den; i förra
fallet söker man i konsten ett utlopp för
sin överströmmande lyckokänsla, i det
senare blir konsten ett opiat, ett medel
till flykt från verkligheten, ett vapen
mot den, ett sätt att skapa sig en ny
värld, som bättre överensstämmer med
ens egen inre. Det sista fallet är väl
det vanligaste. Disharmonien mellan
dröm och verklighet är utgångspunkten
för de flesta unga diktare. John
Landquist har i sin psykologiska studie över
Gustaf Fröding — det bästa som är
skrivet om skalden — påpekat hur den
andliga odlingen oftast är ett verk av
de olyckliga, de ensamma, de i den
materiella kampen underlägsna. Fröding
själv står som det stora geniala exemplet
på andens seger över materien.
Ingen som känt Hjalmar Söderberg
från hans ungdom skall heller kunna
undgå att se de liknande förutsättningarna
för hans diktning. Liksom Fröding
torde Söderberg redan under skolåren
ha kommit på det klara med att han
var en främmande fågel i hönsburen,
och liksom den underbare lyrikern har
den vasse och vemodige ironikern — i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1919/0335.html
