Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ur Richard Berghs efterlämnade papper - I. Åttiotal och nittiotal i konsten. En dialog - II. Tankar om samvetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RICHARD BERGH
blivande grundpelare i en vidare harmoni
än världen hittills äger. Men vad gå
90-talets diktare fram emot? Vad är
deras ideal? Övermänniskan!
Z: Du rasar, men du roar mig. Gå
på, jag är skeptiker.
X: Ja, jag skall gå på, ty jag
behöver tala ut. Ingen kan ha större
beundran för individen än jag. — Leve
individualismen, leve självhävdelsen!
»Den ensamme är den starkaste», det
har Ibsen sagt, och Ibsen tillhör både
60, 70, 80 och 90-tal, så honom tro vi
alla på. — Men, lägger jag till, den
ensamme är den starkaste endast i det
fall, att hans samvete har en vidare
famn än den majoritet, han hävdar sig
mot. — — — — —––-
II
TANKAR OM SAMVETET1
På ett lågt utvecklingsstadium
känner den starka människan sin makt växa
inför andras vanmakt och lidande. —
På ett högre stadium lider däremot
den starke av andras vanmakt och
lidande — han lider med dem, och han
hjälper dem som lida, på det att han
må nå en högre känsla av harmoni och
världsfred i sitt inre. —
Människan på det högre stadiet
drives i sina handlingar av längtan efter
en vidare och djupare harmoni mellan
allt skapat. — De missljud som ej såra
den lägre människan, emedan de icke
beröra hans trängre harmonibegrepp,
unna den högre ingen ro i hans själ.
Människan på ett högre stadium
lyssnar alltid mot framtiden — blickar
oavlåtligt mot den horisont, över vilken
den nya dagen långsamt gryr.
Samvetet, sam-medvetandet, för
människan på olika individuella vägar
framåt mot ett och samma mål, som är:
högsta möjliga lycka för alla — vidast
möjliga harmoni bland allt skapat.
Efter kampen för den enskildes lycka
kommer samarbetet för allas lycka. —
Liksom redan nu endast kampen eller
arbetet för en nations lycka kan skapa
lycka för den högre individen, så skall
i en framtid endast kampen eller
arbetet för mänsklighetens lycka kunna göra
det, till dess en gång all kamp ersättes
av samarbete.
Allt levande, som ej kan socialiseras,
dör ut till följd av denna sin oförmåga,
ty endast det, som kan användas som
byggnadsmaterial för framtidens
utvecklade världsorganisation, fortlever; allt
annat självdör, vissnar till dödkött och
bortfaller.
På sam-medvetandets utveckling
beror individens lycka. Utan samvetsfrid
ingen lycka. — Samvetet är, även på
sitt lägsta stadium, en del av den
blivande världsorganismens själ — den
stora och rika ^»själen — som hägrar
lika väl för materialisten som för
idealisten, för teisten som för ateisten. —
Samvetets tillvaro låter sig icke förneka,
dess utveckling kan man följa och dess
historia kan man skriva. Om dess
individuella olikheter i tendens äro stora,
så äro dess generella likheter ändå
större. —
Försoningen mellan samvete och
individuella drifter är ett livsbehov hos
1 Dessa aforismer torde tillhöra de första förarbetena till en avhandling >Om samvetet»,
som Richard Bergh planerade och till vilken i hans efterlämnade manuskript finnas planer
och utkast.
318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
