- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguåttonde årgången. 1919 /
322

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Socialism och nationalism. Några konturer. Av Wilhelm Carlgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

WILHELM CARL GRE N’

–-de ha i denna revolution intet

annat än sina fjättrar att förlora — —
en värld att vinna!» Och barrikaderna
restes. »Stridsropet genom nationerna
går», har man sedan sjungit i
Internationalen.

Men reaktionens böljor slogo samman
över dessa lågor. Det klass-samhälle,
proletärerna ville störta, var än ej moget
för fall, det befästes, ja, föryngrades. Då
försöktes en motorganisation: den
internationella arbetareassociationen (1864).
Ett generalråd som högsta myndighet,
ett system av funktionärer, ett nät av
centralorgan med underlydande i olika
länder skulle steg för steg pressa fram
det nya världssamhället »på moralens
och rättens enkla grund». Täta,
samfällda kongresser formulerade fruktade
programpunkter: 8-timmarsdagen,
jordens utskiftning, gruvors, bergverks,
järnvägars socialisering o. s. v.
Uppeldade skaror sökte på sina håll påskynda
reformerna genom brådstörtad handling,
främst Pariserkommunen under 1870—71
års fransk-tyska krig.

Men också nu visade sig
omotsvarigheten mellan syftning och maktmedel:
begränsad i medlemsantal, svag i sin
ekonomi, uppriven såväl av formella
kompetenstvister som principiella slitningar mellan en
försiktigare (kollektivistisk) och radikalare
(anarkistisk) strömning, gick denna
International några år efter Paris-upprorets
våldsscener i en förtidig grav (1874).
De nationella statsbildningarna, som just
kring denna tid fingo nya, starka
tillskott (Italien, Ungern, Tyskland)
motsvarade på skilda områden ögonblickets
reela krav, medan de teoretiskt
»humana», praktiskt terroristiska proletärerna
stupade på kapplöpningen efter vad som
då ännu (trots kända, vetenskapliga
anspråk) var — dogmer.

Anspråkslösare former kommo: dels
fristående kongresser, som dock under

tiden 1891 —1913 upprepades med viss
regelbundenhet, dels ställföreträdande
utskott. Dessa organ lagstiftade icke. De
inskränkte sig under erfaren ledning av
tränade politiker med europeisk
berömdhet att moraliskt hävda och taktiskt
stödja den uppmarsch till ökat statligt,
socialt och kulturellt inflytande, som
ar-betarhärarna i olika länder under de sista
växlingsrika årtiondena i med- och
motvind fullbordat.

Men tvedräkten återkom: just
parla-mentariseringen av de bredare folklagren
framkallade vid kongresserna starka
nationella motsatser, icke blott mellan
stormaktsrepresentanter, t. ex.
Tysklands-Englands i olika omgångar, utan även
mellan ombud för olika raser inom samma ståt,
t. ex. tjecker-ty skar i Köpenhamn 1910.
Man spårar från möte till möte dels ett
ojämnt deltagande av olika kulturstater,
dels stridiga majoritets- och
minoritetsresolutioner, som till sist under
världskampen utmynnat i rent nationalistiska
ståndpunkter hos de krigförandes
arbetarpartier: krigskrediter, programrevisioner
och förbud eller hinder (1916, 1917) för
vissa folks mera försonliga
socialistgrupper att sammanträffa med sina
klassbröder från fiendeland. Troelstras,
Hendersons och Brantings bemödanden
(Amsterdam, Stockholm, Bern) att på det
gamla Europas ruiner återuppbygga den
socialistiskt interparlamentariska
formuleringsapparaten ha t. v. icke haft mycken
framgång. Man vill icke skåda framåt,
innan man klargjort synfältet bakåt: vem
bar skulden till katastrofen?

Det är i detta läge en ytterligt
gående riktning i olika länder mot
socialistmajoriteterna riktat beskyllningen för
»endast imperialism». En ny
»kommunistisk International» har uppstått: född
på Zimmervaldkongressen (1915) visar
den sina avlägg i den ryska
bolsjevismen (1917), den tyska spartakismen

322

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1919/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free