Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Stockholms musikliv. Vårsäsongen 1919. En översikt. Av William Seymer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WILLIAM SE YMER
Stockholm midsommarafton 1523, godt
resultat ifråga om suggestiv
stämningskonst.
Den förut här välkände danske
pianisten Alex. Stoffregen bildade genom sitt
tekniskt kunniga, osentimentala och kärva
spel en icke ointressant kontrast till vad
vi äro vana att få höra. En storvulen,
om än ställvis väl gråfärgad Chaconne
av Carl Nielsen och en präktig,
Reger-befryndad Fuga av den likaledes danske
tonsättaren Peder Gram voro nyheter,
som, förträffligt framförda, anammades
med intresse. — Arthur Schnabel
fängslade som alltid genom sin nobla
pianokonst (Beethovenafton) och en ny
klaver-stjärna, den unge, geniale pianisten Kempff
från Berlin bragte vid sina trenne
konserter publiken till ovationer dels genom
sin om själsligt djupt och konstnärligt allvar
vittnande interpretation av Beethoven och
Bach och dels genom sin fenomenala
förmåga att av ett från publiken givet tema
utveckla icke blott en serie variationer
utan även därav bygga upp en
fullständigt regelrätt fuga.
Ur violinisternas skara träder som
förgrundsfigur Ferene von Vecsey, vilken gav
några egna konserter, vidare Tobias
Wil-helmi, som tillsammans med Astrid
Berwald hade en synnerligen intressant konsert,
och en av våra egna, en novus homo,
Charles Barke, om vilken senare man nog får
höra talas mera inom en snar framtid.
Slutligen de vokala konserterna.
Förutom en intressant romansafton av Claire
Dux, där sångerskan även visade sig
kompetent på romansens gebit, en
avskedskonsert av m:me Cahier och en
välkomst-dito av fru Claussen, böra framhållas
barytonisten Augustin Kocks konserter
med svenskt program. Den unge
sångaren, soin oegennyttigt ställt sin sobra
konst till den nyare svenska
romanskompositionens förfogande, är värd all heder.
Av vid den tredje konserten framförda
nyheter fäste man sig vid Josef Eriks-
sons personligt färgade, stämningsmättade
»Notturno» och von Kochs fina exotiska
stämningar »Morgenländische Liebeslieder».
Den fjärde konserten hade, förutom två
innerliga, blida själsbikter av Josef
Jonsson, Mankells underbara »Andante» och
Nordqvists finstämda »Sista strålen», en
liten överraskning i beredskap — tvenne nya
sånger av Peterson-Berger, »Melodi» och
»Odesvisan». Det är märkligt att se,
hur komponisten, efter att ha gjort sig
lustig över »ungsvenskarnas fanflykt från
impressionismens lägerr, skyndar sig att
intaga deras plats. Ty i dessa bägge
sånger har tonsättaren givit sig
modernismens »lede djävul» i våld, —
»Melodi» hållen i den specifikt Rangströmska
mollstilen och »Ödesvisan» genom sina
ibland kakofoniskt dissonerande
arpeggie-rande förslag starkt påminnande om
Ravel och nytyskarna. Detta hindrar dock
icke att sångerna äro en sympatisk
bekantskap ; den förra lyriskt betonad, den
senare dramatiskt och verkningsfullt
deklamerad. Men vid åhörandet brände en
liten fråga på tungan: vad hade händt, om
en »ungsvensk» vågat vara pappa till dessa
sånger? Tvivelsutan hade den arme
stackarn gått en fruktansvärd avrättning till
mötes i D. N. —
På körverkens område gjorde
Musik-föreningen en vacker insats genom
uppförandet av Brahms storslagna, mäktigt
gripande »Ein deutsches Requiem», som
under professor Viktor Wiklunds
vederhäftiga ledareskap kom att framstå i
fördelaktig dager. Man avsåg att genom detta
verk hylla minnet av de i kriget fallna.
Slutligen återstår endast att konstatera
det O. D:s konsert ägt rum i laga
ordning och laga tid — ett osvikligt
tecken på att konsertsäsongen för denna gång
fått sin avslutning. De käcka
körsångarna utförde härvid under Hugo
Alf-véns ledning intressanta nyheter av
schweizaren Hegar och våra egna Josef
Eriksson och Otto Olsson.
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
