Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Mose i den nyare forskningen. Av Joh. Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOH. LINDBLOM.
och elohisten, sovra ut det äkta material
som angår honom och kombinera det
med vad vi annars veta om de historiska
och religionshistoriska förhållandena på
den tid och i den miljö vari han
uppträdde. En av de forskare som nedlagt
största förtjänsten på ett sådant
historiskt utforskande av Moses person är
tysken hugo GressmanN i sitt arbete
»Mose und seine Zeit».
Strax efter det under Moses
ledning-gjorda uttåget skedde övergången över
Röda havet, en tilldragelse som på ett
oförgängligt sätt inristat sig i Israels
historiska hågkomst, och varpå
oupphörliga anspelningar ske i den följande
litteraturen. Kärnan i den gamla
berättelsen härom är enligt Gressmann,
att när Israel befann sig vid Röda havet
en våldsam naturkatastrof inträffade, tack
vare vilken de förföljande egyptierna
omkommo och de flyende israeliterna
blevo räddade. En antydan om arten
av denna naturkatastrof finner
Gressmann i notiserna om molnstoden och
eldstoden, som ställde .sig skyddande
bakom den israelitiska hären och sedan
under ökenvandringen ledde folket på
dess väg. Föreställningen om
molnstoden och eldstoden beror på anblicken
av en vulkan, ur vars krater en
molnpelare höjde sig, som den vulkaniska
elden i nattens mörker kom att flamma
och lysa. Ett vulkaniskt utbrott,
förbundet med en orkan och ett jordskalv
som föranledde en våldsam svallvåg, blev
orsaken till egyptiernas undergång och
israeliternas räddning. Litterärt
dokumenterad är händelsen genom den
urgamla sång som ännu är bevarad i 2
Mos. 15: 21:
Sjungen till Herrens ära,
ty högt är han upphöjd.
Häst och man
störtade han i havet.
362"
huvudet av ramses ii:s mumie.
av i stor omfattning förhistoriska
folkberättelser, vilka till på köpet länge levat
ett rörligt och ostadigt liv i den
muntliga traditionen, innan de fingo fast
litterär form, gör det alldeles omöjligt att
utan vidare reproducera dem, när man
vill söka fastställa förloppet av Israels
äldsta historia. Men å andra sidan går
det ej an att alldeles förkasta dem
såsom historiskt källmaterial. Den
muntliga folktraditionen är överallt
historieskrivningens moder. I de jahvistiska och
elohistiska berättelserna i bibeln ha
Israels äldsta historiska erinringar tagit
gestalt och blivit bevarade åt eftervärlden.
För historikern gäller det nu att med
den historiska kritikens hjälp söka skilja
skal ifrån kärna, skilja det äkta och
värdefulla stoffet från sådant som blott
har fantasi och dikt att tacka för sin
tillvaro.
Att på ett sätt som tillfredsställer
den moderne historikern förstå Moses
person, det innebär att ha kunnat ur de
bibliska källorna, huvudsakligen jahvisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
