Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Mose i den nyare forskningen. Av Joh. Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOH. LINDBLOM.
blev en historiens gud, som i historien
utförde sina främsta gärningar. I varje
ny framgång för folket visade han på
nytt sin makt. Men icke blott sin makt;
det folk som han så mäktigt hjälpte
måste stå i ett särskilt förhållande till
honom. Det måste av honom vara
utvalt framför andra folk och föremål för
hans kärlek och omvårdnad framför
andra folk. Israel är Jahves folk, och Jahve
är Israels Gud, detta är den israelitiska
religionens grundtanke. Här uppträder
tanken om ett på historisk grund vilande
etiskt personligt gudsförhållande i
historien. Den tanken visade sig sedan för
Israels religionshistoria medföra de mest
djupgående konsekvenser i religiöst och
etiskt avseende.
Men Jahve var nu ej blott Israels gud
med uteslutande av alla andra; han var
ock mäktigare än andra gudar. Var det
icke en väldig triumf över hela Egyptens
panteon detta att han lyckades föra
folket ut, medan fienderna förgingos!
Redan genom tanken på Israels
utväljande i fri kärlek förlänades Jahve en
etisk karaktär. Denna underströks
ytterligare genom det sedliga innehåll som
genom lagstiftningen lades in i hans
vilja. Endast en ringa del av de lagar
som uppfylla pentateuken äro mosaiska,
men inga allvarliga hinder stå i vägen
för att antaga att dekalogen till sitt
ursprung är mosaisk — denna lilla
lag-codex som i sina få enkla bud rymmer
så oändligt mycket av verklig etik och
i den tolkning som gavs den av Jesus
ännu i dag kan läggas till grund för den
elementära undervisningen i sedelära.
Ett och annat veta vi ock om kulten
pä Moses tid. Det mesta följde väl med
Jahve-tron från Sinai.
Det viktigaste kultföremålet var
»arken», i form av en låda, prydd med ett
par genier, keruber, vilkas vingar väl
bildade locket. Efter Martin Dibelius’
undersökningar kan det anses troligt att
arken tänktes såsom Jahves tron. När
arken lyftes upp vid marschens början,
sjöng man: »Stå upp, Herre; må dina
fiender varda förskingrade, och må de
som hata dig fly för ditt ansikte.» Och
när den åter sattes ned: »Kom tillbaka,
Herre, till Israels ätters mångtusenden.»
Stundom kallas Jahve: »Jahve Sebaot,
som tronar på keruberna.»
Arken förvarades i ett heligt tält.
»Tabernaklet» i Exodus är en
idealisering av ökentältet, gjord av författaren
i Prästcodex, efter mönstret av templet
i Jerusalem. Av det mer primitiva
mosaiska tältet finnas dock av de äldre
källorna bevarade spår i Ex. 33.
Tältet tjänade ock till orakelplats.
Orakel gavs genom urim och tummim,
sannolikt ett par föremål som
begagnades såsom lotter, vilka, när de föllo ut,
förmedlade Guds ja eller nej på
framställda frågor.
När Mose vände sig till folket efter
att ha talat med Gud, hängde han enligt
berättelsen i Exodus ett »täckelse» för
sitt ansikte. Gressmann har tolkat detta
»täckelse» såsom en mask som Mose tog
på sig, varigenom han gjordes till Jahves
ställföreträdare och utrustade sig med
Jahves gudomskraft. Hj. Söderberg har
i »Jahves eld» i samband med sin
månteori på fyndigt sätt sökt visa att
masken var hornprydd.
Offer ha förekommit, om än i långt
enklare former och med mindre
systematik än den av senare förhållanden
beroende Leviticus ger vid handen.
Vilken uppfattning man i äldre tider, före
Prästcodex, hade av ökentidens kult synes
av Amos 5: 25 och Jeremia 7: 22. En
förnämlig offerfest utgjorde påsken, den
högtid om våren, då enligt nomadisk
sed det förstfödda av hjordarna
offrades.
Den ena av de två kultiska bestäm
366"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
