Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Paul Cézanne. Av Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLAS FÅHRÆUS
STILLEBEN, i 889. I Nya glyptoteket i München.
Av avgörande betydelse för den
fortgående luttringen av hans palett blev
den under de följande åren närmare
knutna förbindelsen med impressionismen
och i synnerhet hans kampanj med
Pis-sarro i Auvers åren 73 och 74. Denne
målares radikala kritik utrensade från
hans kolorit de sista resterna av den
mörka galleritonen. Och under
inflytande av ett både inom- och utomhus
idkat friluftsmåleri övergick Cézanne
definitivt till en ljusare, skirare och till
sist i regnbågens alla färger skimrande
färgskala.
Den närmaste följden av denna
utveckling var, att Cézanne på 70-talet ett
par gånger utställde tillsammans med
Renoir, Monet, Guillaumin m. fl. av
denna skolas koryféer, som förenades
redan genom den uteslutning från
Bou-gueraus salong, varför de alla varit
föremål. Första gången deltog ban i »De
refuserades salong»; den andra på en
ren impressionist-utställning. Men i båda
fallen var det mottagande han rönte, då
han nu vid mogna 35 år för första
gången framträdde för parispubliken,
allt annat än uppmuntrande.
Hans motivkrets var ju från publikens
synpunkt föga lockande. Porträtten
framställde vanligen några simpla
landsortsbor. I landskapen dominerade ofta någon
otrevlig gavel från förstäderna. Och
hans fruktstycken saknade alldeles den
aptitlighet, som man prisade hos
Chardin.
Icke heller stod till hans förfogande
den tekniska bravur, som eljest utmärkte
impressionismen. Hans faktur led
snarare av en viss kärvhet och otymplighet,
som tillsammans med det skevande och
raglande i hans teckning gav publiken
intrycket av en kommunard-konst.
Aven inom radikala konstnärskretsar
förstod man vid denna tid icke, vartåt
hans idéer, som redan gingo vida ut
över impressionismens gränser,
egentligen syftade. Man uppfattade dem som
406
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
