Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Paul Cézanne. Av Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAUL CÉZANNE
S. ANTONII FRESTELSE.
penseldragen kan man understundom läsa
som mellan raderna i en Jacob Böhmes
skrifter om en själ som lever i en
gudoms-drucken mystik.
Hela Cézannes konst är sålunda en
ytterst invecklad och diskutabel
ekvation av grovhet och förfining, av vision
och verklighet, av yta och djup. Man
har sagt om honom, att hans pensel är
febril som Goyas, att han äger
italienarnas rika dekorativa uppfattning, att
han påminner om Poussin och tävlar
med Chardin. Men vill man innesluta
hans bestående förtjänst i ett enda
begrepp, så måste man välja ordet stil.
Ty i en tid, vars bildning Nietsche
liknade vid en trasmatta, hopflickad av
element från alla folk och tider,
lyckades han ensam i sitt århundrade att
skapa en självständig, på grundvalen av
hemliga naturlagar utvecklad och
därför i egentlig mening även klassisk stil.
413
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
