Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åttonde häftet
- Engelskt universitetsliv. Av Erik Björkman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK BJÖRKMAN
versity College grundlades 1829 det
kyrkliga King’s College. Det förra blev
1836 en examensaustalt. Dessa tvenne
stiftelser kunna sägas vara
Londonuniversitetets kärna. Vid detta universitet
äro många olika ämnen representerade,
fördelade på åtta fakulteter: Theology,
Arts, Lavvs, Music, Medicine, Science,
Engineering, Economics. Studenterna äro
av två slag: internal och external students,
av vilka de förra bedriva sina studier vid
själva universitetet, de senare utom
detsamma. Bägge kunna avlägga examina
eller erhålla »degrees» vid universitetet.
* *
*
Vid studiet av de olika källorna för
kännedomen av studentlivet vid de
ärevördiga gamla engelska universiteten får
man ett starkt intryck av detta livs
skiftande mångfald. Oxford liksom
Cambridge är en juvel med många facetter,
och ingen skriftställare kan intimt känna
alla olika sidor av livet där. Det är
därför tydligt, att envar, som söker lämna
en noggrann skildring av sina egna
erfarenheter, måste meddela en del ting,
som andra icke känna och utesluta en
del, som endast andra känna.
Och skildringarna från äldre tider
avvika ofta från nyare tiders. Särskilt gäller
detta den speciella universitetsslangen.
Visserligen höra de gamla engelska
universiteten till världens konservativaste
institutioner, vilka endast i nödfall lämna
tillträde åt mera genomgripande
reformer. Men trots denna konservatism,
som är starkast då det gäller yttre
sidor av universitetens utveckling, kunna
dessa dock ej helt motstå tidsandans
växlingar, allra minst då det gäller vad
man skulle kunna kalla studentlivets inre
sidor. Därför ger oss mr Verdant Green
icke längre någon verkligt sann tavla
av de nutida förhållandena, ej heller
Frank Fairleigh eller Pendennis.
Men icke heller de nutida
skildringarna få alltid anses fullt typiska.
Faran av att generalisera enstaka
företeelser är här stor, och man måste
iakttaga en viss försiktighet vid utväljandet
av olika drag, åt vilka man vill ge en
mera allmän giltighet. Framhållas må
också, att trots de stora likheterna mellan
Oxford och Cambridge icke så få
olikheter dem emellan kunna påvisas.
Något skarpt särskiljande av dessa kan
här icke komma i fråga. För åtskilligt
av det följande står jag i stor
tacksamhetsskuld till en f. d. Cambridgestudent,
G. E. Fuhrken. Ansvaret faller dock
helt och hållet på mig själv.
Ett besök i en av dessa ärevördiga
universitetsstäder försätter resanden till
en helt annan värld än den, han lärt
känna i det engelska storstadslivet.
Förflyktigade äro med ens det moderna livets
allvar och prosa, som så tungt vilar över
det »nya» universitetet i den jäktande
storstaden. I stället finna vi i Oxford och
Cambridge poesi och romantik, en
stämning med anor från medeltiden i dessa
ålderdomliga, konservativa, måleriska
små republiker med förnäm och
exklusiv uppsyn, som kalla sig universitet
och som — likt medeltidens kloster —
hålla sig fjärran från denna världens
buller och skydda sig däremot genom
oöverstigliga skrankor av överlägsenhet
och självbelåtenhet.
Vad som mer än något annat sätter
sin prägel på dessa universitetsstäder
och som så att säga är själva nyckeln
till kännedomen om vad som där lever
och rör sig är icke den akademiska
undervisningen eller studenternas deltagande
i denna, ej heller gatulivet med
studenterna som integrerande beståndsdel, ej
heller, såsom kanske på andra håll, livet
på restauranger och nöjeslokaler. Det
viktigaste, det suveräna begreppet i
Oxford och Cambridge gives oss genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:02 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1919/0474.html
