Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Till August Strindbergs ungdomshistoria. Personliga minnen upptecknade av Robert Geete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROBERT GEETE
minne av Strindbergs bokintresse och
lättrörda fantasi. På ett av gallerierna
påskyndade han sina steg och drog mig
med fram till en gigantisk bok, som
låg på en egen ställning. Det var den
märkvärdiga »Djävulsbibeln» (Gigas
libro-rum kallad), det ståtliga krigsbytet från
Prag under 30-åriga krigets sista dagar
och allt sedan dess en av K. B:s största
dyrbarheter. Strindberg slog upp den
vördnadsvärda urkunden, vände långsamt
blad efter blad och utbrast till sist med
värme: »hör du andeviskningarna?»
Man må ej undra på, om nykomlingen
kände sig stämningsfull och gripen
inför denna syn! Sedan fördes jag av min
ciceron till arbetslokalerna och
presenterades för de äldre kollegerna. Vi
inträdde först i det väl besatta läse- och
expeditionsrummet, där tjänstemän och
publik i allsköns sämja skötte var och
en sitt beting. Midt i rummet stod ett
stort bord, vid vars ena ända k.
bibliotekarien Klemming presiderade, sysselsatt
med några nyförvärvade folianter. Vid
en annan sida av det rymliga bordet
satt låneexpeditionens föreståndare, dåv.
amanuensen, den originelle Richard
Bergström (f. 1828, d. 1893), och ej
långt från honom satt den flitige
amanuensen Lars Bagge (f. 1835, d. 1916)
med sina högar av katalogblad och rader
av kartonger för nominal- och
realkata-logernas tusentals blad, vilka det var
hans uppgift att hålla .i ordning och
föröka. Vid ett fönsterbord satt den
begåvade konstkännaren Kristoffer
Eichhorn (f. 1839, d. 1889), sysselsatt
med en samling kopparstick. Av publik
såg man vid tillfället ej flera än den
åldrige rättsläraren prof. P. E. bergfalk
och d:r Georg Swederus, placerade vid
det gemensamma stora bordet.
I sammanhang med besöket i
arbetslokalen må här även nämnas något om
de övriga, för tillfället ej synliga, tjän-
stemännen i dåtidens K. B. De voro
vice bibliotekarien J. A. Ahlstrand
(f. 1822, d. 1896), den pygméliknande,
men framstående bokkännaren, samtidigt
K. vetenskapsakademiens bibliotekarie,
vilken merendels höll till i en illa
belyst skrubbliknande lokal; vidare
bibliotekarien Harald Wieselgren (f. 1835,
d. 1906), handskriftsamlingens
föreståndare, som hade sitt tillhåll nere i f. d.
Stenmuseum (före Nationalmusei tillkomst
förvaringsort för statens
skulptursamlingar), samt den sedan så berömde
minnestecknaren Elof Tegnér (f. 1844,
d. 1900 såsom chef för Lunds
univ.-bibliotek.) Dessutom tjänstgjorde vid
ifrågavarande tidpunkt såsom e. o.
amanuenser E. W. Dahlgren (f. 1848;
under åren 1903—16 K. bibliotekets
chef), B. Lundstedt (f. 1846, d. 1914)
och P. Beijer (f. 1845). Att även
Strindberg sedan någon tid tillhörde
den sistnämnda kategorien är redan
nämnt. Av alla de här uppräknade
personerna från »gamla K. B.» leva
numera endast tre, nämligen Dahlgren,
Beijer och förf. av dessa minnen.
Detta var således den miljö, i vilken
Strindberg rörde sig under sin ej
särdeles långa tjänstetid i K. biblioteket.
Det torde vara en till visshet gränsande
förmodan, att han drogs dit ej så mycket
av håg att utbilda sig till vägledare för
sina kunskapssökande medmänniskor som
icke mera för att ha lätt tillgäng till de
rika litteraturskatterna, åtminstone stod
detta tämligen snart klart för hans både
överordnade och kamrater. Hans
intressen voro allt ifrån början egoistiska,
och man spårade snart en viss
animositet mot dem av kamraterna, som
förlade sina studier inom hans eget
forskningsområde. För att styrka detta
påstående behöver jag endast påminna om
hans tidigt framträdande avoghet mot
den på konst- och kulturhistoriskt om-
472
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
