Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - De nyfunna Birgitta-målningarna i Tensta. Av Andreas Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDREAS LINDBLOM
varit större än hans pietet, därom vittna
ännu de repor och lakuner, varigenom
denna bild dessvärre skiljer sig från de
övriga. Roosval tolkade i Svenska
Dagbladet s. å. framställningen i fråga
såsom en illustration till den ryktbara
historien om Birgittas och hennes barns
audiens inför påven Urban V, en
tydning om vars riktighet ej kan råda
något tvivel.
Förliden sommar ha
Tensta-målning-arna — Johannes Rosenrodhs mästerverk
från 1437 — i samband med kyrkans
av arkitekten E. Fant ledda restaurering
blottats i sin helhet av
dekorationsmålaren C. Wilh. Pettersson. Därvid ha
ytterligare sju framställningar lagts till den
seen ur Birgittas historia, som bragtes
i dagen för tretton år sedan.
Birgitta-suiten befinner sig å
väggarna till den västligaste långhustravéen,
som sannolikt inrymt ett Birgitta-kapell.
I dess nordvästra hörn ha lämningarna
efter ett altare kommit i dagen —
Birgittaaltaret! Sviten börjar till vänster å
gavelväggen, fortsätter så i en
jämnlöpande rad mot norr och avslutas å
tra-véens norra mur med trenne scener,
vilka upptaga hela den sistnämndas yta.
Kronologien i händelseförloppet
överensstämmer fullständigt med den inbördes
ordningsföljden bilderna emellan. De
numreras i det följande med 1—8.
i. Skeppsbrottet vid O land.
Såväl äldre som yngre bearbetare av
Birgitta-legenden berätta om det
skeppsbrott, som fru Ingeborg till Finsta,
lagman Birger Perssons maka, var utsatt
för, kort innan deras dotter Birgitta
föddes. Jag citerar den äldsta källan, de
båda skriftefädernas Vita:
Men då tiden nalkades sin fullbordan,
den tid nämligen, då denna Kristi brud
fru B. ännu var i sin moders sköte,
hände det, att hennes moder led skepps-
brott i en viss havsvik (»vid Öland»
förtäljer abbedissan Margareta Clausdotter
i sin krönika). Och fastän många av
olika kön drunknade, lyckades det hertig
Erik — broder till Sveriges konung —
som vid detta tillfälle var med och såg
henne sväva i fara, att med uppbjudande
av all sin förmåga föra henne levande i
land. Samma natt stod inför denna fru
Birgittas moder en person, klädd i
strålande kläder, sägande: »Du har blivit
räddad för det godas skull, som Du bär
i Ditt sköte. Fostra det fördenskull i
kärlek till Gud, ty det har blivit Dig
givet av Gud.»
I Tensta framställes tilldragelsen på
följande sätt:
Ett segelfartyg med kölen i vädret.
Under detsamma trenne drunknade, två
män och en kvinna. På stranden, som
skjuter fram likt en udde, står hertig
Erik — en skäggig, elegant klädd man
(hatt med uppvikt brätte; grön
herme-linsfodrad mantel). Han håller i sina
armar fru Ingeborg, likaledes i
förnämlig dräkt (livklädnad och rödt,1
herme-linsbrämat överplagg utan ärmar). Bakom
hertigen en tjänare, stående med
obetäckt huvud och lyftat svärd (spetsen
uppåt) — på detta under medeltiden
ingalunda ovanliga sätt uttryckande sin
herres makt och förnämitet.
Några kommentarier till denna
bildframställning torde knappast behövas.
Märk, hur ordagrant målaren följt
berättelsen! De drunknade äro t. ex. av
båda könen (promiscui sexus)!
Dödslika, med slutna ögon, flyta de under
skeppet, insnärjda i tacklingen. Även
fru Ingeborgs ögon äro slutna. Hon är
tydligen vanmäktig. Hertigen, hennes
frände, vars höga börd motiverar tjäna-
1 Här, liksom i det följande, användes »röd»
som beteckning för en (numera) svartbrun färg,
sannolikt mönja.
494
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
