Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - De nyfunna Birgitta-målningarna i Tensta. Av Andreas Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDREAS LINDBLOM
med sina händer gripa fatt den heliga.
Vi veta nämligen, att Birgitta ansåg som
en särskilt svår prövning, att Gud
understundom lät djävulen vidröra hennes
lekamen. Man förstår just kvinnans
ängslan vid tanken på beröring med ett
så orent manligt väsen, som djävulen
tänktes vara.
Scenerna fortsättas härefter på norra
väggen med
6. Frälsaren och hans moder uppenbara
sig för Birgitta.
Hon sitter och skriver. Kristus och
Maria synas som halvfigurer vid sidan
av varandra.
Motivet hör till de allra vanligaste.
Det kan betraktas som en slags
kombination av de första uppenbarelserna
efter mannens död (1344), genom vilka
Frälsaren tog Birgitta till sin brud och
Jungfru Maria henne till sin sonhustru.
— Omedelbart till höger om denna seen
kommer
7. Audiensen hos Urban V.
Scenens innehåll har av Roosval förut
tolkats i den ovannämnda
tidningsartikeln.
I purpurmantel och tiara, med en
uppslagen bok i knät, sitter Urban på sin
tron. Vid hans vänstra sida står en
kardinal. Han vänder ansiktet till
höger, mot Birgitta, som står med lyftad
hand. V.id hennes vänstra sida dottern
Katherina (?), klädd i vitt. Bakom den
heliga komma hennes båda söner:
Birger, klädd i en enkel, vit dräkt;
Karl i gröna hosor och röd mantel,
fodrad och brämad med brunt skinn.
Kring halsen har han en silverkedja
med bjällror. Båda sönerna äro
skägglösa.
Historien, som berättas i Margareta
Clausdotters krönika, var ju den, att
Birgitta, sannolikt 1369 eller 1370,1 fick
företräde hos påven för sig och sina två
söner, Karl och Birger. Med anledning
av sönernas olika dräkt — Karls
praktfull och fåfänglig, Birgers helt enkel —
sade påven till den förstnämnde: »Du
är världens son», och till Birger: »Du är
modrens son». Då föll Birgitta på knä
och bad påven om avlösning för
sönernas synder. Urban kände på Karls
tunga silverbälte och sade »avec la fine
ironie d’un gentilhomme français» (för
att använda Comtesse de Flavignys
träffande ord): »Att bära denna tyngd vare
honom nog till syndabot.» Då sade
hans moder: »O, helige fader, skilj
honom från synderna, så skall jag nog
skilja honom från bältet.»
8. Birgittas kvarlevor föras till Sverige.
Framställningen, som befinner sig
nedanför nr 6 och 7, upptager hela
väggbredden.
En brun kista, vars lock har formen
av ett sadeltak, framtill dekorerat med
korsblommor — det hela alltså ett slags
helgonskrin av enklaste art — bäres på
två stänger av fyra värdsliga män.
Samtliga barhuvade. En har skägg, de
övriga slätrakade. I tëten en korgosse (?)
med fana. Vid sidan om skrinet gå en
präst med bok och en diakon med bok
och ljus. Bakom detsamma synas fem
nunnor,den främsta meden uppslagen bok.
Vilken händelse åsyftas genom denna
bild? Trenne tilldragelser i Birgittas
historia kunna tänkas ha föresvävat
målaren. Vid samtliga måste en procession
ha ägt rum.
1 Angående tidpunkten råda delade
meningar. Jfr å ena sidan Comtesse de Flavigny
fSainte Brigitte de Suède, 1910, s. 449), som
anser att tilldragelsen ägt rum 1367, och å
andra sidan R. Steffen (Den heliga Birgittas
uppenbarelser, 1909, s. XXIV), vilken är av den
åsikten, att händelsen inträffat tidigast 1369.
498
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
