- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguåttonde årgången. 1919 /
502

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - De nya Frödingsupplagorna. Av Sverker Ek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVERKER EK

Efter denna omvärdering kunna
Samlade dikter ej längre tillfredsställa oss.
Där äro Frödings personliga drag alltför
bortskymda till förmån för det dikteriska
helhetsintrycket Vi måste i stället söka
honom i de originaldiktsamlingar, vari
han satt in sin fulla mannagärning, och
sedan i allt vad som fallit vid sidan:
ungdomsdikter, sjukdomsdikter, kåserier och
brev. Det behov som här omedelbart
föreligger har i rätt tid fyllts genom de av
Ruben G:son Berg utgivna verken: Samlade
skrifter och Posthuma skrifter. Verkens
betydelse ses bäst i ett sammanhang, och
jag skall därför yttra något om Samlade
skrifter, fastän vi av dess tillämnade tio
band ej ännu äga mer än fyra.

De utkomna banden innehålla Frödings
ungdomsdikter och hans tre viktigaste
originalsamlingar. Dikterna äro alla förut
kända, men vi få dem nu i deras naturliga
sammanhang. Detta är alldeles nytt för
ungdomsdikterna men mest betydelsefullt
för Stänk och flikar. Även den, som väl
känner nästan alla dess enkeldikter, måste
få ett nytt överväldigande intryck av
diktsamlingen i dess helhet. Få diktare i
världslitteraturen ha vågat tumla med så
mycken mänsklig nöd som Fröding här.
Ändå färre ha förmått bemästra dikten så,
att han bakom det enskilda fallet såg
helheten. Det är en enskild människa som
brottas med övermänskliga lidanden, men
hon böjer sig ej under dem utan ser i
dem stänk och flik av ett högre
sammanhang. Denna mänskliga överblick medger
också en konstnärlig, och därför ha
Frödings sjukdomsvisioner vuxit ut till en
väldig drömdiktning, som öppnar Hades
för oss, men också lyfter en flik av
framtiden. Den samlande bilden för alla dessa
intryck är profeten på sjuksängen med det
väldiga huvudet lyftat i skadan och
hänfört lyssnande. Man tänker, obekymrad
om anakronismen, på Richard Berghs bild
eller på Heidenstams ord :

Vitt blev ditt hår Långt blev ditt skägg.

Solen sken in på bibelns ord,

där du satt vid din vägg

som Job på sin hög av aska och jord.

Förunderligt stort är ett människoöde.

Vill man verkligen förstå visionären —
inte bara njuta av visionernas skönhet —
måste man gå till botten med Frödings
diktning. Vi måste se den i sin fram-

växt för att kunna mäla syftet mot
resultatet och sålunda finna en värdering.
Ruben Berg kommer oss också här ti|l
mötes genom de förträffliga inledningar och
den rikhaltiga kommentar, som han försett
sin textupplaga med. I inledningarna berättas
diktsamlingarnas inre tillblivelse och deras
mottagande av samtiden. Betydelsefullast är
nog, vad som meddelas om Guitarr och
dragharmonikas långa tillkomsthistoria. Det
är den gamla vanliga historien om självkritik,
kamratkritik, förläggarkritik, tidningskritik
och publikmottagande, blott att det här
gäller om en hemlös människa skall bli
en stor diktare eller ej. Det är vackert
att se, att Fröding nästan överallt mötts
med erkännande, men verklig hjälp har
han nog endast fått av den först
rådfrågade vännen, Maurits Hellberg. När
denne av sitt »hjärtas bästa förstånd» säger
Fröding: »du är en stor skald», har han
gett diktaren ett personligt handtag, som
svensk kultur måste vara honom tacksam
för. Är hela detta skådespel upplyftande,
så är historien om Stänk och flikars
mottagande djupt beklämmande. Kritiken
verkar knappt på någon punkt medvetet
oärlig men enfaldig och begränsad i otrolig
grad. Hans Ivarssons inlägg — tyvärr
icke meddelat —- betecknas av
inledaren som »en av de outsägligt fåtaliga
ibland alla tidningsartiklarna, som lämnar
någon behållning». Det är ju endast
naturligt, att snillet, när det bryter en
verkligt ny bana, skall stå ensamt, men det är
bittert, att motståndet skall träffa en sjuk
man, som brytes därunder.

Vilja vi studera de enskilda dikterna
i deras personliga föthållande till skalden,
lämnar oss kommentaren en ovärderlig
hjälp. Särskilt viktiga äro
variantförteckningarna, därför att Frödings förändringar
alltid äro artistiskt målmedvetna. Jag vet
ingen annan svensk skald mer än Johan
Henrik Kellgren, som förstått ändra så
strängt utifrån styckets idé och samtidigt
lägga in så mycket i den medvetet
valda nyansen. För Frödings del
erbjuder omarbetningen av Slusken till Fredlös
det klassiska exemplet. Utgivaren yttrar
härom: »Lika märklig som den är i
egenskap av subjektiv omdiktning, lika
lärorik är den som exempel, brukbart för
varje lärare i poetik och stilistik, så långt
vårt språk talas, skrives och läses »

502

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1919/0550.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free