Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ukraina. Av Alfred Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A LF R ED JENS EN
och Moskvas kalla luftstreck. Ukraina
har frambragt en stor folkskald, vilkens
namn icke torde vara obekant för de
litterärt bildade: Taras Sjevtjenko, och
måhända har någon svensk läsare genom
Gogols präktiga kosackberättelse »Taras
Bulba» fått en poetisk föreställning om
det brokiga liv, som upprullades i Silj,
den självständiga kosackrepublikens
centrum på en holme nedanför porogerna.
Men Ukraina är i verkligheten något
vida mer. Det är en etnografisk värld
för sig, som upptager ett ofantligt
område (850,000 kv. km.) på båda sidor
av Dnjepr norr om Svarta havet från
Karpaterna och Weichsels biflod San i
Galizien i väster till Don och Kuban i
öster, och om detta territorium nu bleve
en självständig ståt, skulle Ukraina vara
det största riket i hela Europa.
Därjämte har Ukraina varit Rysslands stora
kornbod, ty här framlöper det bördiga
svartjordsbälte, vars rika
spannmålsskördar medels floderna till Svarta havet
och järnvägen Krementjug-Libau bringas
på världsmarknaden. Denna areal
fördelar sig på de ryska guvernementen
Kiev, Podolien, Wolynien, Tjernigov,
Poltava, Charkov, Jekaterinoslav, Cherson
och Taurien samt det omstridda Cholm
(polackernas Chelm). Och liksom Polen
har Ukraina varit delat på tre främmande
stater: Ryssland har haft huvudparten
med inemot 30 miljoner människor; i
det östra Galizien bo inemot 4 milj.
{de s. k. rutenerna), och i Ungern c:a
500,000 s. k. russiner eller russnjaker.
Under världskriget har detta Ukraina
ofta kommit på tal tack vare den
ukrainska folkrörelse, som närmast utgick
från Galiziens rutener. De bildade
redan före världskrigets utbrott en
förening för Ukrainas befrielse, med säte i
Wien, och utvecklade en synnerligen
livlig agitation, som understöddes av
den tyska pressen och sträckte sina
efterdyningar även till Sverige. Men
för oss svenskar har Ukraina av gammalt
varit känt i historien, ty våra äldsta
utrikes förbindelser äro förknippade med
detta avlägsna land, och vid tre viktiga
tillfällen har Sverige kraftigt ingripit i
Ukrainas öden. Första gången var det,
då varjagerna grundade sitt rike vid
Dnjepr, andra gången då Karl Gustaf
förde krig med Polen och inledde
underhandlingar med kosackrepubliken, tredje
gången — vid Poltava, vars nederlag
för långliga tider skingrade ukrainarnas
frihetssvärmerier.
Det Riis (förmodligen härledt av
fWa^männen från inlagen), som
varjagerna i slutet av 800-talet grundade,
är just Ukraina, och dess huvudstad
Kiev var ännu i det elfte århundradet
en östeuropeisk kulturhärd, vars
förbindelser med Skandinavien icke blevo
totalt avbrutna, därför att det
nordgermanska elementet redan i det tredje
släktledet absorberades av det östslaviska
(liksom det finsk-bulgariska av det
sydslaviska). Men bristen på klart utstakade
gränser, försvagandet av den centrala
myndigheten (genom förlänande av
furstendömen åt flera söner) och farliga
grannskap påskyndade en inre
upplösningsprocess, som kröntes med Kievs
förstöring av tatarerna 1240. Rus existerade
icke mer, och ett Rossija (Ryssland)
fanns ännu icke. Nu uppstod efterhand
namnet Ukraina som speciell
beteckning för denna »utmark» vid Dnjepr.
Nominellt lydde Ukraina under Polen
och Litauen, men i själva verket blev
det ett av bönder och fiskare befolkat
herrelöst territorium, dit allehanda
krigiska äventyrare och hemlösa nomader
sökte sig. Sålunda uppstod från slutet
av 1400-talet den egendomliga
samhällsinstitution, som kallas kosackväsendet.
Dessa kosacker — icke att förväxla med
de s. k. kosacker, som sedermera ut-
528
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
