Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ukraina. Av Alfred Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UKRAINA
alla återspegla sig i Dnjepr, ty han håller
alla i sitt mörka sköte. Ingen stjärna
kan undfly honom, om hon ej slocknar
på himlen.»
»Men när blåsvarta moln som berg
torna sig mot himlen, när den mörka
skogen skakar ända ned i rötterna, ekarna
skälva, och blixtar med ens urladda sig
ur molnen, då är Dnjepr förfärlig.
Vattenkammarna dåna mot bergen, rusa stönande
och gråtande tillbaka och flyta isär. Så
grämer sig ock den gamla kosackmodern,
när hon ledsagar sin son till hären.
Munter och käck rider han på den svarta
hästen, men modern springer snyftande
efter honom, söker kvarhålla honom i
stigbygeln, fattar betslet, vrider sina
händer och gjuter bittra tårar. ..»
III.
Dunkelt är Ukrainas förflutna, och
dunkel tyckes dess framtid vara.
Då ett folk, som räknar 35 miljoner
människor, efter månghundraårig
träldom omsider ser frihetsdagen randas,
kunde man väl tycka, att det ukrainska
statsproblemet skulle lösas av sig själv.
Och då man under världskrigets förra
skede fick bevittna den hänförelse och
krigslust, som eldade den ukrainska
legionen i östra Galizien, de frivilliga
»skyttarna från Sitj», förstod man att
denna rörelse uppbars av en vaknande
nationalkänsla. Men ändå är den
ukrainska frågan icke tillfredsställande löst,
och staten Ukraina väntar allt fortfarande
på statsrättsligt erkännande. Den
självständiga roll, som Ukraina fick spela
vid fredsslutet i Brest Litovsk, har
tillsvidare upphört.
Detta tyder på en viss inre svaghet,
som väl har sina rötter i den allmänna
okunnigheten och i bristen på politisk
skolning. Folket var utmattat efter
världskriget, och Ukraina, särskilt Kiev,
KONSTANTIN LOSKI, UKRAINAS
FÖRSTA SÄNDEBUD I SVERIGE
OCH FINLAND.
var genompyrt av storryska och
bolsje-vikiska element, som lade hinder i vägen
för den ukrainska
självständighetsrörelsen.
Och genom det gamla tsardömets
krossande har en skiljemur mellan
Moskva-Petersburg och Kiev fallit. Den
ukrainske bonden kan icke hata den
storryske, ty de förenas av samma
religion, den språkliga frändskapen och, i
stort sett, samma historiska öden. Den
ukrainska rörelsen var närmast en
språk-ligt-social, icke politisk. Folket behövde
upplysning pä modersmålet, och för den
skull var den autonoma
självbestämnings-rätten nödvändig. Men Ukrainas
autonomi är nu redan ett fullbordat faktum,
och den är tillräcklig för att landet
skall kunna höja sig ur den andliga
forsumpningen. Och några väsentliga
hinder finnas näppeligen för att Ukraina
i ett federativt östslaviskt förbund skall
intaga den ledande ställning, som
föresvävade medlemmarna av det
Kyrillometo-dievska sällskapet, och på rättvis, för-
535
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
