Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Attisk gravkonst. Av Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARTIN P:N NILSSON
DEXILEOS’ GRAVVÅRD.
räknas väga 120 ton; att transportera
det och lägga det på sin plats vore en
uppgift även för modern ingenjörskonst.
Det har alltid förundrat mig, att man
i striden om de gamla sveakonungarnas
makt över sitt folk mig veterligen ej
hänvisat på de tre högarna, som höja sig
över Uppsalaslätten. Räknar man efter
det antal dagsverken det kostat att kasta
upp dem, skulle man säkerligen komma
till en föreställning om de härskares
makt, som vila under dem, som
bekräftar Tacitus’ omstridda berättelse.
Andra tider ha haft andra
förhållanden och andra seder. Småfurstarna och
adeln i den grekiska historiens gryning
hade ej samma medel som de mäktiga
härskarna i Mykene. Den lyx och det
slöseri, som uppbjöds för att hedra den
döde, etablerades mera vid själva
begravningen än i gravbyggnaden.
Likbränningen hade ju också blivit införd.
Onekligen kan den ha bidragit till de
stora monumentalgravarnas försvinnande;
ty mellan den lilla askurnan och den
kolossala gravbyggnaden fanns det intet
rimligt förhållande. Men högen, som
uppkastades över den förnäme och
mäktige dödes aska, ville man göra så stor
och iögonfallande som möjligt.
53«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
