Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Attisk gravkonst. Av Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARTIN P:N NILSSON
MODER OCH SON.
allt mer demokratiskt men dock hade
sin adel och sina förmögna släkter,
familjer som satte en ära i att offra något
på sina dödes sista vilorum men måste
söka att verka mera med konstens än
med massans hjälp. Jag menar Athens
borgare.
De homeriska dikterna låta en
gravhög uppskottas över den urna, som
hyser den dödes aska, och en bautasten
sättes på högens topp. Stele är det
grekiska ordet, men den homeriska
stelen bör ha haft samma form som våra
bautastenar; den var så hög, att Paris
kunde ta stöd mot den, när han
skickade sin pil mot den starke Diomedes.
Bautastenen har givit de äldsta
gravvårdarna deras höga, smala form, i
vilken den hädansovnes bild inpassades så
godt sig göra lät. I den som är berömd
under namnet marathonkämpens gravvård
har konstnären gjort en dygd av
nödvändigheten. I full rustning med spjutet i
handen men utan sköld står Aristion — ty
det är den dödes namn, som är skrivet
på vården jämte konstnärens, Aristokles.
Den höga, smala ramen tvingar till den
självdisciplinerade, raka hållning, som
anstår den tidens adliga anförare för de
besutna jordägarnas tungt beväpnade här
(sid. 537). Aristion tillhör emellertid
Peisistratos’ tid. Det faller sig egendomligt,
53«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
