Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Attisk gravkonst. Av Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARTIN P:N NILSSON
arkitektoniskt omformat sista minne av
kullen, på vilken stenen en gång restes.
Mycket viktigare äro de resultat, som
vunnos beträffande gravplatsernas och
begravningsplatsens anordning.
Begravningsplatsen har en gång i det fjärde
århundradets första år planmässigt
utbyggts. Midt genom den går en bred
huvudväg, mindre vägar dela den i
kvarter. På södra sidan höjer sig
terrängen på sluttningen av en kulle.
Gravplatserna lågo här i terrasser
ovanför varandra, med fronten vettande mot
stora vägen. Monumenten stodo icke
sammanhangslösa och isolerade utan voro
sammangrupperade på gravplatserna med
konstnärlig beräkning, och i ett par fall
kunde det påvisas, att de varit prydda
med blomsterrabatter. Ett par exempel
skola anföras för att åskådliggöra, hur
den attiska gravkonsten genom de nya
upptäckterna ställts i ett nytt ljus.
Den gravplats, som
Dexileosmonumen-tet tillhör, intar en hörna. Mot de båda
vägarna vilar den på höga grundmurar av
kvadersten (här ovan). Inåt begränsas den
av en halvcirkelformig mur, midtpå denna
står Dexileos’ vård. Han var familjens
stolthet; hans monument bildar
anläggningens medelpunkt. Den
halvcirkelformiga muren avslutas på båda sidor av
murpelare, som kröntes av musicerande
550
dexileos’ gravplats, restaurerad. Efter teckning av H. Kinch
hos A. Briickncr, Der Friedhof am Eridanos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
