Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Bertrand Russells livsåskådning. Några huvuddrag och synpunkter. Av Gustaf Åkerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF ÅKERMAN
Böjelsen för gräl och självförhävelse,
njutningen av alt gå sin egen väg trots motståndet, är
medfödd hos de flesta människor. Det är denna
böjelse, snarare än ett ur medveten självisk
beräkning framsprunget motiv, som ger anledning till
krig och som vållar svårigheten att skapa en
världsstat.
En stark vitalitet hos folk och individer
medför enligt författaren gärna krigiska
tendenser. Och han önskar hellre vitalitet
med krig än fred med stagnation. Russell
förebrår pacifismen som rörelse att den
oftast slutit ögonen för ovannämnda
förhållanden, att den alltför ofta varit uttryck
för en brist på kraft. En dylik »passiv»
pacifism är dock dömd att misslyckas.
För att kunna undgå kriget måste man
finna ett med den mänskliga känslan
förenligt utlopp för den kraft som nu
driver nationerna till krig och
ödeläggelse. Russell påvisar hurusom
enformighet och brist på arbetsglädje utmärker
de stora massornas dagliga liv under
nuvarande socialekonomiska regim, och att
den äventyrslystnad, som i visst mått finnes
nedlagd hos varje människa, därför
lätteligen tenderar att utlösa sig i krigiska
fantasier och lidelser. Ett reformerande av
det socialekonomiska livet i av författaren
önskad riktning, som senare skall närmare
anges, skulle därför borttaga många incitament
till krig.
För att undgå kriget måste enligt Russells
uppfattning givetvis även vissa yttre
anordningar vidtagas för fredlig reglering av
de internationella mellanhavandena. I
sådant syfte pläderar författaren för ett
särskiljande över hela världen, såsom han
uttrycker sig, av den civila och den militära staten,
och påpekar tillika hurusom detta särskiljande
redan på sina håll kommit till stånd, såsom
inom det engelska imperiet med dess skilda
självstyrande dominions. Önskemålet vore
att göra den militära staten universell, med
andra ord låta densamma utgöra ett de
enskilda »civila staternas världsförbund». Det
kan påpekas att detta yttrades år 1916,
således innan ännu något nationernas
förbund kommit på tal.
Med sin realistiska blick på tingen
inser emellertid Russell att om världsfreden
och världsförbundet skulle åstadkomma att
ett vid ett visst tillfälle befintligt
mellan-statligt status quo skulle för all framtid
slås fast, detta skulle leda till allmän stagna-
tion och måhända icke vara värdt offret av
frihet och självbestämmanderätt.
I en värld, där nationer uppstå och försvinna,
där krafterna förändras och befolkningar krympa
samman, är det ej möjligt eller önskligt att
bibehålla status quo för alltid. • Om freden skall kunna
bevaras, måste nationerna lära sig att underkasta
sig ofördelaktiga förändringar av kartan utan att
fasthålla vid att de först måste bli slagna i krig,
eller genom tillmötesgående underkasta sig en
förödmjukelse.
Svårigheterna med ett dylikt
fredsprogram, vilka ligga i öppen dag, är det icke
här platsen att vidröra.
På det socialekonomiska området är
Russell en övertygad och vältalig anhängare
av den moderna arbetarrörelsen, ehuru han
likväl icke sluter ögonen för vissa däri
befintliga kulturfiendtliga element. Beträffande
den mest önskvärda sociala
inkomstfördelningen kan man hos honom urskilja två
program, ett minimiprogram framställt i
»Världens återuppbyggande» och ett mer
omfattande program utvecklat i »Vägar till
frihet». Enligt minimiprogrammet skulle
den privata äganderätten till jord och därå
grundade monopolistiska inkomster
bortfalla, med andra ord den s. k. jordräntan skulle
icke längre tillgodonjutas av enskilda
personer. Även arvsrätten synes Russell i detta
sammanhang vilja upphäva. Härigenom skulle
det enskilda kapitalets makt om icke
utplånas så dock på ett högst väsentligt och
mycket önskvärdt sätt beskäras.
Det bör anmärkas att Russells förslag
att — åtminstone på minimiprogrammets
stadium — alldeles upphäva arvsrätten
knappast skulle visa sig lyckligt. En viss
om ock begränsad arvsrätt i rätt nedstigande
led vore dock villkoret för att släktinstitutionen
såsom hittills skulle kunna vara bäraren av
många värdefulla kulturella traditioner, vilka
annars skulle gå förlorade. Det bör ock
anmärkas att de stora tekniska svårigheterna
för ett indragande av jordräntan icke blivit
av Russell berörda.
Gent emot den ortodoxa socialismen
ställer sig Russell något tvivlande, ehuru
han tillerkänner den stora historiska
förtjänster. Han framhåller att dess
dominerande intresse att åstadkomma absolut
jämlikhet innesluter i sig en viss tendens till
sterilitet. Därigenom och emedan den åtminstone
till en början i hög grad skulle öka statens
makt, skulle den, omsatt i praktiken, sanno-
558
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
