- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguåttonde årgången. 1919 /
579

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Emil och Ellen Key. Far och dotter. Av Gurli Linder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EMIL OCH ELLEN KEY

alltmer förtätades för att slutligen hos
Emil och Ellen Key framträda i de mest
konturfasta typerna, hos vilka de brytas
genom ett starkt manligt och ett starkt
kvinnligt temperament.

Till ett hem på landet, Sundsholm,
uti det idylliskt vackra och rika Tjust
är det »rabulisten» — så nämnes han
i den högadliga släkten — Emil Key för
sin unga maka, Sophie Posse, dotter till
den magnifike och myndige jorddrotten
Carl Posse på Björnö. På Sundsholm födes
den ii december 1849 som dessa
älskande, lyckliga unga föräldrars första
barn dottern Ellen. I ett brev i dessa
dagar till mig skriver hon själv härom:

»Ellen Key är viss att hon är påverkad av
att hennes föräldrar, farföräldrar och
morföräldrar voro unga, lyckliga makar. Ja, jag har en
vidskeplig tro på mystiken, d. v. s. kärlekens
makt att ingripa i barnens väsen. Visst ej
alltid; i dessa naturens hemlighetsfulla djup ser
ju ingen klart, ej mer ’än som i ett dunkelt
glas’. Men jag är alldeles viss att vi komma
att få klar kärlekens makt en gång.»

På Sundsholm får Ellen Key under
barndom och ungdom alla sina
livsavgörande intryck, och hon blir liksom
Emil Key ett barn av den säregna
svenska herrgårdskulturen, båda rotade
släktled efter släktled i den svenska jorden.
Den hemkänsla knuten till den egna
torvan vilken för ägaren får rentav religiös
helgd förnimmer väl aldrig ett stadens,
åtminstone ej ett storstadens barn. Det
är denna hemkänsla som brinner
osläck-lig hos Heidenstam, när han längtar
marken och stenarna där barn han
lekt, och när han talar om det olika arvet
för den som lyss som liten slarv till
skogens sus och den som föds vid en gata.
Det är, har jag alltid föreställt mig, den
gemensamhet i minnen och vanor och
jordkärlek som uppväxten i sådana gamla
kulturfina herrgårdshem medförde — ett
arv vilka de som ej äga delaktighet däri
inte ha förstånd och känsla varken att

älska eller begråta — som givit
vänskapsbandet mellan Heidenstam och Ellen Key
en särskild styrka. Är det ej t. ex. månne
just detta arv, i förening med
aristokratisk härstamning, som gör det så
omöjligt både för Heidenstam och Ellen Key
att se bort från det plebejiska, ibland
rentav proletärt råa hos Strindberg och
kommer Heidenstam — detta dock i
motsats till Ellen Key — att underkänna
även hans geni?

Den svenska herrgårdskulturens
sällsamma blandning av herremans- och
bondekynne är det även som bestämmer
Emil Keys plats på den politiska
vädjo-banan och gör honom till
Landtmanna-partiets skapare, i förvissning om att
genom detta parti skulle den mest
naturliga och mest hållbara grunden läggas
till en verkligt demokratisk utveckling.

Det är slutligen den genom flere
släktled nedärvda herrgårdskulturen som
ger åt såväl Emil som Ellen Keys både
enskilda liv och offentliga verksamhet
den balans som aldrig förlorar jämvikten
i prövande situationer. »Emil Keys
känsla och livliga lynne och hans
radikala idealism», skriver Tom Forssner i
en recension av Minnena,1 »kunde aldrig
i avgörande stunder skena iväg med
landtjunkarens besinningsfulla
hänsynstagande till realiteterna.»

I en tidningsartikel talar Emil Key
om »morgonrodnadens optimister och
aftonrodnadens pessimister, med
bostäder ovan eller under jord, med
sångfågels- eller flädermössvingar», i motsats
till »dagens, arbetsdagens män». Detta
praktiska verklighetssinne — som Ellen
Key f. ö. i ännu högre grad ärvt på
mödernet — har aldrig svikit henne,
samtidigt med att hon som fadern
förkunnat idealen; det har gjort hennes
insats i nuets gärning fruktbärande och
kommit henne att med kloka förslag gä

1 Ord och Bild 1917, s. 617.

579

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1919/0635.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free