Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Emil och Ellen Key. Far och dotter. Av Gurli Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIL OCH ELLEN KEY
las. Emil Key arbetar med liv och själ
för det De Geerska förslaget.
»Den dagen är kanske ej tyvärr så långt
borta», skriver han, »då situationen skall
nödgas uppställa som alternativ: en ny
representation eller cession eller revolution.»
Och: »Striden föres icke i vår tid mellan
bördsaristokrati och penningvälde, icke ens
mellan den högre och den lägre medelklassen.
Striden gäller alla dessa sins emellan oense
samhällselementer å ena sidan, och
arbetsklas-sen-folket jämte proletärerna å den andra.
Inrymmer man i tid åt folket — som säga vad man
vill, dock utgör folket — politiska rättigheter
(genom vilka de mänskliga först erhålla sin
komplettering) — då framkallar man en
statslivets fredliga jätteutveckling. Gör man det
icke, utan så godt som tvingar massan att ingå
med proletärer och kommunister — då skylie
man sig däremot själv för följderna.» Men han
säger också: »Bondemakt som envälde i
absolut form har aldrig synts mig bättre än t. ex.
adelsvälde», och: »Nu hota tvenne nya arter
av tyranni: Kassans och den råa massans
förvärvsbegär och njutningslust.»
Så är det tidens religiösa rörelser
med namnen- Johan Olof Wallin,
Thomander, Wieselgren, Ignell, Fjellstedt,
Martensen, Grundtvig och senare Viktor
Rydberg, Waldenström, G. E. Beskow,
Norrby och Rudin m. fl. som Emil
Key ägnar stort intresse. Men ingen
har, bekänner han, lämnat något fullt
nöjaktigt svar på de frågor vilka hela
livet igenom vandrat av och an, fram
och tillbaka genom hans innersta. Allt
förstelnat och förstelnande dogmväsende
är han fiende till. Men han behåller
tron på en personlig gud och på
människan som evighetsvarelse. Ellen Key
har varit samma ärliga, allvarliga
sanningssökare som fadern. Hon är
liksom han djupt religiös i den meningen
att hon i tvivel, ångest och kärlek
kämpat sig fram till en härdande och
förpliktande livsåskådning, som ger henne
fäste i livet och trygghet i döden. I
sin polemik har hon alltid haft för
ögonen faderns pietetskänsla för religiöst
oliktänkande och liksom han ansett, att
kallgrinet över religiösa detaljer »är
bristande aktning för vad fädren trott, älskat
och hoppats på. Även när vi ej kunna
dela deras tro böra vi ej hemfalla åt
hånet över den. Vi se ju på en hjältes
dräkt med vördnad; ett barndomsminne,
hur barnsligt det må vara, älskas.
Varför ej utsträcka denna pietet till forna
tiders trosföremål?»
Och sist men ej minst är det
kvinnoemancipationen, som på det plan där
den då befann sig var lika aktuell som
den varit i vår tid. Denna rörelse har
varit det centrala i Ellen Keys rika
produktion, den utsiktspunkt varifrån hon
kunnat omfatta allt mänskligt. Här
finner man också den fullständigt
reserva-tionslösa överensstämmelsen i
uppfattning mellan henne och fadern, och man
förstår hur bestämmande hemmets
föredöme varit för henne.
Emil Key börjar sina
släktanteckningar med ett Oti est la femme? Och
när Ellen frågar honom om meningen
därmed svarar han, att alla de kvinnor
han i sitt närmaste stamträd, liksom i
sin egen familjekrets, rönt inflytande av
varit ovanliga, och detta ej endast
genom hängivenhet och andra äkta
kvinnliga egenskaper. De hade alla varit
utpräglade karaktärer, somliga originella
personligheter, några med avgjord
andlig begåvning.
»Sålunda vann jag den aktning för
kvinnan, av vilken följde att jag redan på
1840-talet, då kvinnans rättigheter började
avhandlas, fann dessa rättigheter självklara.»
Två av dessa kvinnor hade Ellen
Key haft för ögonen, två typer som
måste ha verkat avgörande på hennes rent
religiöst-extatiska uppfattning av
kvinnans evigt oföränderliga väsende och
uppgifter. Dessa kvinnor voro hennes
faster, friherrinnan Marie Louise Raab,
född Key, på Helgerum — om vilken
583
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
