Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - En liten svart höna. Novell av Ulla Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ULLA LINDER
förbjöd honom att alls sätta sin fot inom
hans omräde.
Häradshövdingen ville ej ha några
resonemanger om detta, utan då
befallningen var given, svängde han sig strax
om på klacken och gick ifrån den
gamle.
Nicklas stod kvar en stund, som
om han ej fattat, bara stirrade framför
sig ut i luften.
»Får jag inte komma mer»,
mumlade han. »Får jag inte — — ?–
Tar inte Gud heller emot mig längre?
— Den högste — — domaren över
alla domare — —? Får jag inte fråga
honom heller — — ? — Inte söka, inte
be — — — »
Så gick han långsamt, tungt därifrån.
Man var nu på vårsidan. Mer än
ett år hade gått, sedan den lilla svarta
hönan började orsaka så mycken sorg
och oro.
En hel vecka blev Nicklas borta.
Häradshövdingen drog en suck av
lättnad, började åter känna sig som en
sund och fri människa. Gud ske lov
för att gubben tagit reson!–
Han började kunna njuta av den lätta,
friska luften, av vårhimlens ljusa glans
och av hur gräs och träd och buskar
begynte spira och grönskas. Han hade
tagit sig för att börja dagen med en
promenad före frukosten för att riktigt
få blodet i omlopp. Det där*bekom
honom väl. Han njöt i fulla drag av
naturens uppfriskande vårfägring, och
han började komma ifrån alla tråkiga
och tunga tankar.
Så händer sig, att han en morgon
som vanligt träder ut ur sin port. Det
blåser en kraftig vårvind från väster,
solen skiner honom i ögonen, fåglarna
i den stora eken och nere i trädgården
vissla och sjunga. Han känner sig
lättare och gladare i sinnet än på länge.
Plötsligt får han syn på Nicklas
därborta på gräsplanen. Han står på
sin gamla plats bredvid eken.
Häradshövdingen blir alldeles röd
och därefter blek av vrede.
Vad nu då? — Förstår den gamle
inte längre en bestämd order? — Eller
trotsar han? —
Med snabba steg går han dit bort.
Då kommer en kraftig vindstöt från
slätten. Gubben vid eken rör sig
plötsligt framåt i ett vajande ryck. Hans,
fötter nå ej marken.
Häradshövdingen stannar tvärt.
Han ser nu, att den gamle står ej
bredvid, han hänger i trädet.
Häradshövdingen står och ser på honom. Han ser,
att han klädt sig i de mörkblå
helgdagskläderna, ren skjorta, ren krage, bästa
mössan på. Bibeln har han i ena fickan,
näsduken hoplagd såsom den kommit ur
mor Thildas ordentliga händer efter
manglingen sticker upp ur den andra.
Häradshövdingen börjar förstå, hur
den gamle tänkt det.
Han har gått för att be den allre
högste domaren besvara de svårtydda
frågorna åt honom, klara ut de dunkla
begreppen, lugna oron, som kvalt det
gamla hjärtat. — —
»Och det är för en liten svart
hönas skull!» säger han halvhögt.
»Alltsammans för en gammal ynklig, svart
hönas skull! — — »
596
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
