Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Djurbilden i konsten. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL G. LAURIN
RÅDJUR. STUDIE AV ANTONIO PISANELLO (i 397—1 4 5 5)-
in i fårahuset helt enkelt förklara: »han
haver djävulen!»
Under många år har doktor Axel
Klinckowström bedrivit ivriga forskningar i
djurmåleriets historia. I det vackra arbete
ined många särdeles lyckade illustrationer
han nu utgivit har han velat i största
korthet ge några Synpunkter på det ofantliga
ämnet och har med sina, efter vad jag hört av
våra främsta naturvetare, enorma kunskaper
om djurvärlden och med sin livliga,
medryckande stil, full av friskhet och godt
humör, gett ej bara den stora allmänheten
utan också konstens augurer och
hiero-fanter åtskilligt att tänka på, då det gäller
det troligen äldsta av alla de
innehållsområden, på vilka konsten verkar.
Det är ganska klart, att en av våra allra
främsta djurkännare, en ivrig jägare och
fanatisk djurvän, vilken tycker, att
hundar och hästar borde förekomma på
tavlorna i samma proportion som Fra
Angelico ansåg att helgon och madonnor borde
vara konstens ämnen, skulle bli ganska illa
berörd av professor Lorenz Dietrichsons
ord, då han på 1870-talet skrev: >1 stort
sett kunna vi betrakta djuren som en
levande ätapparat; tillfredsställande av hungern
är den väsentligaste sidan av deras
besynnerliga cirkelgående och i och för sig
ändamålslösa tillvaro».
Jag tror att jag i detta fall ställer mig
något mera djurvänlig än den utmärkte
norske konstprofessorn och närmar mig
mera den klinckowströmska uppfattningen,
ehuru det finnes vissa politici som jag
sätter ännu högre än den berömde taxen
Schluckopp Bottropp von Jägerhaus.
Det ger oss en välbehövlig
uppfriskning av vår syn på djurbilden att höra en
verklig djurälskare föra ordet. Ibland blir
man litet häpen över hans entusiasm över
en säkert fullt korrekt ehuru ur konstnärlig
synpunkt tvivelaktig bild av det älskade
vildsvinet eller taxen, men jag tror, att
både lekt och lärd skall få en annan och
från vissa sidor djupare blick på djurens
skönhet, då de läst »Djurbilden i konsten».
Han har velat ge en smakbit av det
material, varmed han under de senare åren
sysslat och varav de ypperliga, på ett
mycket stort kulturvetande fotade artiklarna
om plöjarmotivet i konsten och »Från
Bar-low till Landseer», införda 1916 och 1917
i denna tidskrift, utgöra för dess läsare
kända prov.
Även om man är ganska hemma i vad
museer och handböcker ha att visa av den
konst, som har djuret till ämne, så
förmodar jag — ehuru jag själv ej ens har den
karlek till djuren, som Äxel Klinckowström
redan i inledningen förutsatt som allmän-
606
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
