Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Ny svensk lyrik. Av Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY SVENSK LYRIK
Av OLOF RABENIUS
>—RINS WILHELMS äkta
skaldele / j gry har varit erkänt av alla
om-/— dömesgilla alltsedan hans första
/ framträdande. Hans andra dikt-
samling Svart och vitt bekräftar intrycket
av hans självständiga skaldeindividualitet
och konstnärsskap. Det lyriska föredraget
i hans dikter vittnar oförtydbart om den
genuina egenskap som heter stilkänsla, den
konstnärliga begåvningens säkraste
kännetecken. Men någon mästare är han därför
förvisso ej. Bland utmärkta stycken
anträffas i Svart och vitt en del svaga och
obetydliga, och ojämnheter och luckor
förekomma flerstädes både i tanken och
formen. Själva den artistiska poängen är
emellertid i allmänhet mera betonad i den
nya samlingen, och uttrycksmedlen ha
förfinats sedan Släckta fyrars tillkomst.
Titeln Svart och vitt antyder väl i
främsta rummet skaldens strävan efter en
enklare och mera tuktad stil. Ur denna
synpunkt är gruppen Etsade sonetter, som
bjuda poetiska transskriptioner av några
Zornska konstverk, den mest betecknande
i samlingen. Det är litterära stick med
ett pregnant och fyndigt ordval, vartill
också sonettformen bäst lämpar sig, som
skalden här givit. En klar och sober
finhet utmärker särskilt stycket Vattenringar,
som här må i sin helhet återgivas:
Kristallklar ligger vikens lugna spegel,
en sommarhimmel lyser ljus och blå.
Som brustna vingar hänga vita segel,
dem ej en vindfläkts lätta kårar nå.
Då smyger nymfen varligt ned på tå
från klippan, där hon nyss krängt av sig kjolen,
och börjar sakta ut mot djupet gå,
där vattnet speglar skyarna och solen.
Men se! för varje tveksamt steg som bär
allt längre ut på bottnens hala stenar
en vattenring den blanka ytan skär,
som snart med tusen andra sig förenar
i vida cirklar, vilka vägen finna
mot havet för att brista och försvinna.
Så lyckad som denna är ingen av de
övriga sonetterna, om än några av dem ha
en ganska ren slipning. Jämte sonetterna
framträda som de bästa dikterna i
samlingen några stämningsstycken med
vibrerande ton inom fasta konturer. Särskilt
vacker är Pärlan.
Jag är musslans väsen, speglad i dess själ,
jag är havets underbara drömmar.
Jag är alla gyllne dagrars glans och spel,
när de brytas genom vattnets strömmar.
Ett hedersrum i samlingen tillkommer även
Skansenkantaten med den utmärkta, på
frisk blankvers skrivna prologen.
Mellan det vita och svarta ligger
emellertid i dessa dikter det röda, den
symboliska färgen för skaldens temperament.
I mången strof lyser här passionens ros,
och vad skalden högst älskar och besjunger
är livets skummande råga, festskenet,
ly-sandets glädje och förbrinnandets rus.
Där glädje tyrsosstaven svingar
i lössläppt backanalisk fest,
där vin och rus ge stunden vingar:
där skall man finna mig som gäst,
som hedersgäst bland unga dårar
en dåre själv, som endast lärt
av flydda stunders bittra tårar,
hur litet allt till slut blev värdt.
De erotiska dikterna nå stundom sensuell
glöd, såsom i sången Som du kan ingen
kyssa mina ögon. Mindre tilltalande äro
Wilhelm: S vart och vitt. Stockholm, P. A. Norstedt & Söners förlag.
sten Selander: Tystnadens torn. Stockholm, Dahlbergs Förlags A.-B.
olof Thunman: Pan spelar. Stockholm, Dahlbergs Förlags A.-B.
Dan Andersson: Svarta ballader. Stockholm, A. Bonniers förlag.
KaRL Asplund: Hjältarna. Stockholm, Dahlbergs Förlags A.-B.
Erik Blomberg: Människan och guden, Stockholm. Dahlbergs Förlags A.-B.
Gunnar Mascoll Silfverstolpe: Arvet. Stockholm, Dahlbergs Förlags A.-B.
611
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
