Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Måleri som bakgrund till musik. Apropå en afton i Idun. Av Georg Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÅLERI SOM BAKGRUND TILL MUSIK
APROPÅ EN AFTON I IDUN
Av GEORG PAULI
’A
NOVEMBER-SAMMAN-trädet i Idun hålles ej det
sedvanliga föredraget utan
göres i stället musik, men
utställning av målningar förekommer då
liksom vid de andra sammankomsterna.
I år bjöd man på en oktett av
Men-delsohn. Utställda voro tvenne
oljemålningar av Edv. Bergh; ett mycket
stort landskap från Småland samt en
mindre duk — en liten björkbacke.
Oktetten föregicks av en kort men
särdeles orienterande introduktion av
docenten Tobias Nordling över
Mendelssohn. Av denna framgick att
oktetten, som bär opustalet 20, skrevs
närmast fore »Midsommarnattsdrömmen»
(n:o 21) och således vid en tidpunkt då
kompositören var sexton eller kanske
sjutton år. Mendelssohns begåvning, rik
och omfattande, var synnerligen
harmonisk — han gjorde sig aldrig saker till
störande överdrifter, var alltigenom
välbalanserad, vilken musikform han än
valde för sina skapelser. Och han
kunde välja mellan alla, ty han tyckes
ej hava föredragit någon särskild framför
andra.
Någon stark lidelse finna vi ej i
hans verk. Han är alltid behärskad,
även i upprörda moment. Hans natur
var sådan, och hans uppfostran och
levnadsomständigheter hade endast ännu
tryggare utformat hans begåvnings olika
sidor till ett harmoniskt helt. Hans
levnad förflyter under lyckliga
omständigheter; inga stormar skaka hans själ.
Som bakgrund till de musici, vilka
läto de goda Idunesarna njuta av
Men-delssohnska oktetten, avtecknade sig den
ovannämnda stora duken av Edv. Bergh,
och det föreföll nästan — att döma av
en del resonemang under aftonens
fortsättning — som hade musiken tjänat att
förklara eller poängtera stämningen i
tavlan — och detta ehuru de båda
konstverken voro nog så olikartade. Så
underligt är dock icke detta. Musiken
stimulerar ju vår mottaglighet i hög grad,
och under dess toner upptäcker man
skönhet i omgivningen där man kanske
eljest icke skulle ha gjort det. Och den
timme musiken varade visste man knappt
om det var musiken som
ackompagne-rade måleriet — eller tvärtom . . .
Det är icke alla tavlor som passa till
musik. Allt för konkreta och realistiska,
till tid och rum alltför påtagligt
lokaliserade lämpa sig ej. Jag har mycket
svårt att tänka mig någon lämplig musik
till 80-talets måleri eller till den riktning
som utmärkte sig, för att tala med Zola
i 1’Oeuvre, ’d’une vérité’ écrasante.’ —
Landskap passa i regeln bättre än
figurtavlor; s. k. romantiska landskap, där
det lyriska draget är framträdande, eller
i allmänhet stämningsmättade, vilka ge
fantasin en mera obesvärad flykt.
Figurmotiven binda i regel mera, vartill
kommer att man i en figurtavla alltid
fjättras av några detaljer, visserligen ej
obetydliga, men i alla händelser
representerande ett minimum av dukarnas yta,
jag menar: ansiktena och ansiktsuttryc-
656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
