Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Måleri som bakgrund till musik. Apropå en afton i Idun. Av Georg Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÅLERI SOM BAKGRUND TILL MUSIK
EN HAGE I SÖRMLAND. OLJEMÅLNING AV EDV. BERGH.
vars olika delars proportioner och
utformande bildar en rik
skönhetsensemble. Det är icke konstens uppgift
att framkalla leenden eller tårar; och
grekernas, skönhetsfolkets estetiska
atmosfär var aldrig det heta
stämnings-frosseriets men det svala, lidelsefria
betraktandets.
Kompositionen i Berghs Vattenfall är
både klar och rik. Linjeverkan är, som
»motivet» motiverar, dynamisk alltigenom.
Jag skulle nog ha önskat att han i en
så pass stor duk infört mera statiska
element, några linjer parallella med
verkets avgränsning, ramen. Jag skulle
önskat tallarna till höger rakare,
vertikala, samt vattenfallets horisontala linje,
ungefär i dess midt, mera prononcerad.
Att de höga tallarnas uppåt strävande
linjer upprepas även i vänstra halvan
(men där utav granar) är riktigt, dock
ej tillräckligt, vadan högra partiet blir
en smula vignett eller sidokuliss utan
jämbördiga värden i tavlans andra del.
Jag finner det dessutom onödigt att
överallt detaljera med sakvärden.
Vattenfallets stänk och skum och pärlor kunde
han ha nöjt sig med att här och var
ånge men för övrigt ge ornamentala
värden, vartill ju detta parti i särskild grad
skulle locka — — —
Men jag märker att börjar jag måla
om ett parti i tavlan vill jag fortsätta
tills jag ändrat om dem alla. Och jag
återtar. »Detta måste vara detta.» En
manlig, fast och färdig komposition, som
konstnären ej signerat förr än han drivit
den så långt hans gåvor tilläto. De
anmärkningar jag gjort kan jag göra mot
hela den riktning som återföres till den
store franske romantikern. Även hos
Delacroix saknar jag, och naturligtvis
mer i hans större dukar, de statiska
element, vars oändliga betydelse den
moderna konsten däremot lärt av David
och Ingres. —
659
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
