Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Våra sjöförbindelser med Sydamerika. Av Otto Nordenskjöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Otto Nordenskjöld
Fot, C. G. Rosenberg.
Johnson-linjens byggnad vid
Stur e p l an. Arkitekt Ivar
Tengbom.
det befinner sig i en utomordentligt snabb
utveckling. Buenos Aires har vuxit ut till
en stad med över i x/a miljon invånare,
den största på södra halvklotet, en av
jordens största handelsstäder och rikaste
städer i det hela taget. Vår export till
Argentina uppgick visserligen före kriget
blott till omkring 9 miljoner kronor
årligen, men vi ha många varor, som vi borde
kunna sälja dit,och kommer handeln fullt i
gång, kunna vi redan av de anledningar,
som här ovan antydts, nog hoppas, att
vår export framdeles skall mångdubblas.
Vad som sagts om Argentina, gäller
även om det närbelägna, lilla men rika
och högt utvecklade Uruguay. Ar 1903,
året innan den svenska linjen kom till stånd,
upptager den officiella statistiken en
utförsel från Sverige till Argentina av mindre
än x\i miljon kronor, och detta nästan
uteslutande pappersmassa, till Uruguay ingen
alis. Tio år senare hade den förra
vuxit till över nio miljoner, därav en stor
mängd olikartade industriprodukter, och
exporten till Uruguay uppgick till
inemot en miljon kronor. Det är dock
alltjämt svårare att få fartygen fullastade
på utresan, och mycket återstår ännu
att göra för befordrande av vår
sydamerikanska export.
För att från Sverige komma till La
Plata måste man passera längs kusten
av det väldiga Brasilien, som på en areal
nästan lika stor som hela Europa redan
äger nära 25 miljoner invånare.
Brasilien är emellertid i kommersiellt
hänseende mindre utvecklat än Argentina, och
när Johnsonlinjen år 1909 beslöt sig för
att anlöpa även dess huvudhamnar,
skedde det främst med hänsyn till dess
kaffeexport till Sverige, vilken ensamt den
håller sig kring den väldiga siffran av
ungefär 30,000 ton. Men för att få
taga hand om denna var det ej nog att
utan vidare anlöpa kaffehamnarna.
Kaffehandeln låg nämligen helt i händerna på
en ring av stora bolag, som naturligtvis
ej voro villiga att släppa efter å detta
försteg. Det är en mycket intressant
och spännande historia, huru linjens chef
genom ett energiskt och klokt
uppträdande lyckades få tillträde till »ringen»
i vad det gällde Sveriges och Norges
kaffetillförsel. Även vår export till
Brasilien har efter linjens tillkomst vuxit
betydligt, från omkring 750,000 kronor
1909 till 272 miljon 1913. Ar 1916 var
den uppe i 6 miljoner.
Panamakanalen och de nya möjlig-
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
