Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
krig som bakgrund skildrat fiendskapen
mellan klasserna under den tid, då det
förtryckta folket i 3fullkomligt ofarliga»
demonstrationer möttes med kulsprutor, då
de endast begärde bröd och frihet. Sedan
nu tillståndet åtminstone i vissa delar av
Östeuropa blivit så ändrat, att generaler få
tigga bröd, därför att de principiellt få
mindre dylikt än »folket», och de idealistiska
ledarna, de må nu heta David eller Cohn,
Joffe eller Samuel, själva vidtaga
»administrativa åtgärder» och övervunnit sin
motvilja mot dödsstraffet, så ser man
bakteriologen doktor Leo Kolmars olyckliga slut
under en annan synvinkel, om man tänker
på alla samhällsbotande judiska doktorer,
som äro så kvicka att ordinera blodiglar
både i München och Moskva samt Budapest.
Rungs skådespel utmärkes emellertid
av en distingerad opartiskhet. Han låter
de olika sociala synpunkternas
representanter tala sina olika språk lika flytande,
om man också kanske tycker, att man
skulle kunna sufflera ett och annat ord åt
dem, som representera vår egen uppfattning.
Doktor Leos åsiktsantipod var så övertygad,
att han med avsikt för sent meddelade,
att »den allra högsta personen» hade
benådat den bolsjevikiske bakteriologen.
Kanske hade Leo, om han fått leva, kunnat
dels bilda ett fritt äktenskap med Anina
Walther och dels, liksom sina åsikts- och
stamfränder, låta sin bakteriekultur förgifta
hela samhället. Men då hade det varit på
kejsarens ansvar.
Gustaf Molander som doktor Leo hade
den rätta doktrinära idealiteten, och det
revolutionära syskonparet Ernst och Anina
Walther, herr Gösta Hillberg och fröken
Jessie Wessel, hade den sorts andtrutenhet,
som vi borgare kanske med skäl tro höra
till renhjärtade personer av yttersta vänstern.
Fru Zanderbolm, som verkligen under
senare ären mycket utvecklats som
konstnärinna, gav ett i min tro riktigt uttryck för
en östeuropeisk världsdam med något litet
mera av ancien régime-energi i sitt
överklassmedvetande än som nu brukas i
Västeuropa.
»L’école des femmes» av Moliére
spelades första gången 1662 och väckte
blandade känslor. Särskilt tycks det väckt oro
och ovilja, att ett så opoetiskt ord som
»gräddbakelse» förekom. Vår tid har fått
Fot. F. Flodin.
Signe Kolthoff som Mrs
Chevetey i En ide alis k
äkta man.
vänja sig att svälja ännu värre saker från
scenen. Moliére själv skrev ett litet
dramatiserat försvar för sin pjäs, där han också
har några ursäktande ord om tarte à la
crème. Han tillägnade denna dialogiserade
kritik av kritik Ludvig XIV:s höga moder,
märkvärdigt nog kallad Änne d’Autriche,
trots att hon var prinsessa av Spanien.
Här använde han bl. a. den välformade fra-
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
