- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugunionde årgången. 1920 /
62

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Några blad ur Rysslands andliga historia. Inledning till studiet av Dostojevskij. Av John Gustavson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

John G ti stavson

De generationer, som följde efter de
stora Napoleonskrigen, trängde
otvivelaktigt långt djupare in i den europeiska
kulturens idéliv. På många håll verkade
emellertid den närmare bekantskapen med
Europas splittrade, sönderbrutna, inga absoluta
värden erkännande anda nedslående och
skrämmande. Man förnam, om ock
otydligt och oartikulerat, att man kommit
till en värld, som mätte med andra mått
och följde värdekonstellationer, som voro
främmande för rysk folkanda. Under
intryck härav, men även under intryck av
den allmäneuropeiska reaktionen mot
upplysningens och rationalismens anda,
uppstod så den slavofila rörelsen i Ryssland.

Slavofilismen var icke i första hand en
politisk-nationalistisk strömning, utan en
religiöst-filosofisk.

De första slavofilerna hade icke utan
behållning lyssnat till de Maistres, Bonalds
och andra av de franska emigrant- och
restaurationsfilosofernas förkunnelse.

Av dessa, som med iver sökt efter de
djupare liggande orsakerna till de
revolutionära skakningar, som övergått Europa,
och trott sig finna dessa framför allt i den
moderna europeiska människans mot
försynen och dess skickelser upproriska,
tita-niskt trotsande, ali auktoritet försmående,
på sig själv ställda antireligiösa eller
rättare antikyrkliga anda, hade slavofilerna
lärt sig att uppskatta rättrogenheten som
ett omistligt värde, vilket Europa längesen
förlorat och nu förgäves mödade sig om
att med tvångsåtgärder återvinna.
Schel-ling och Baader, vid vilkas fötter de ock
suttit, inskärpte ytterligare och med i mycket
djupare och riktigare syn på det
väsentliga, religionens centrala plats i och
betydelse för människans liv och historiska
utveckling. Hos dessa liksom hos den
historiska skolans tänkare stiftade de
bekantskap med det organiska antirevolutionära
och antirationalistiska utvecklingsbegreppet.

Under intryck av alla dessa idéer och
stämningar föddes den slavofila
religions-och historiefilosofiska åskådningen.

Det förpeterska Ryssland var icke,
såsom västerländingarna och deras ryska
efter-sägare förkunnade, ett fullkomligt
kulturlöst barbarland, ett oskrivet blad. Där
fanns i det gamla Ryssland något levande
och värdefullt, som det gällde att rädda
över till det nya moderna Ryssland. Det

levande och värdefulla i det moskovitiska
Ryssland var rättrogenheten. Europa hade
redan tidigt avfallit från den levande
kristendomen och dess broderlighetsevangelium
och ställt sig i Mammons och denna
världens tjänst. Det hade byggt på
själviskhetens lösa sand, och därför var dess stolta
kulturbyggnad underminerad från grunden.
Det hade sått i köttet, och därför
skördade det våld och revolution. I Ryssland
däremot hade den sanna johanneiska
kristendomen bevarats. Den ortodoxa
kristendomen hade icke liksom den
petrinsk-katolska och den paulinsk-protestantiska
under fikandet efter makt och denna
världens goda svikit sin herre och mästare.

Rysslands uppgift vore därför icke att
bli en osjälvständig dålig kopia av det till
döden sjuka Europa. Ryssland hade en
egen självständig uppgift i
mänsklighetshistorien, sitt eget originella ord att säga
Europa och världen. Hölle blott
Ryssland fast vid sin egenart, sin ortodoxa
johanneiska kristendom, och aktade sig för att
byta ut sin därpå grundade förstfödslorätt
mot den västerländska kulturens tunna
grynvälling, skulle Ryssland gå en stor och
härlig framtid tillmötes. Denna framtid
ligger emellertid icke i våldet, erövringen
eller överhuvud i härskandet. Rysslands
framtid ligger i det broderliga tjänandet.
Ryssland skall göra alla till bröder. Det
skall en gång uttala det stora
allförsoningsordet, som kommer alla skrankor människor
emellan att falla. Dess johanneiska
kristendom, som i motsats till de övriga kristna
bekännelserna bevarat kärleksapostelns anda,
skall en gång framstå såsom folkens
efterlängtade Messias.

* *

*



De slavofila strömningarna spela
emellertid inom den ryska intelligensens
1800-talshistoria knappast samma djupt
ingripande roll som de radikal-revolutionära
riktningarna.

Redan hos den ryska
i8oo-tals-slavo-filismen kan man spåra ett i vissa
hänseenden synnerligen starkt beroende av en
del västerländska filosofemer och
strömningar, och detta oaktat slavofilismen i
många fall gjorde front mot den europeiska
kulturen och hävdade Rysslands egenart
och självständiga världshistoriska uppgift.

62

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1920/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free