Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Några blad ur Rysslands andliga historia. Inledning till studiet av Dostojevskij. Av John Gustavson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John G ti stavson
hos Turgenjev, Tsjernisjevskij, Pisarev
o. a., skiljer sig föga från 1850—60-talens
västerländska naturalism och positivism.
Vi möta de vanliga naturalistiska
doktrinerna, en högst okritisk övertro på
förståndet, en radikal, om upplysningen
påminnande antihistorisk syn på samhället
och människan. Därtill kommer liksom i
Västerlandet en altruistisk, alla absoluta
värden förnekande etik samt en ateistisk
mänsklighetsreligion av Feuerbachskt snitt.
Man var här bland de ryska
nihilisterna skäligen blind för sina
grundprincipers djupaste konsekvenser och bestämdes
liksom de västerländska positivisterna och
naturalisterna i sitt liv och värderingssätt
ännu i hög grad av det historiska arvet
från äldre metafysiska och på absoluta
religiösa värden levande tider. En
mångfald värden, framför allt på det etiska
området, accepterade man helt instinktivt.
Man betraktade dem såsom självklara och
ägde knappast någon känsla för att de
stodo i ringa överensstämmelse med de
grundsatser man proklamerade såsom de
för liv och åskådning utslagsgivande.
Måhända fanns det dock inom den
ryska nihilismen en starkare böjelse än
bland Västerlandets tongivande positivister
och naturalister för att löpa linan ut och
göra sig fullkomligt urarva i fråga om alla
historiska värden.
Detta konsekvensmakeri och denna
pan-destruktiva förnekelse sammanhänga väl
åtminstone till någon del med att de
naturalistiska idéerna i Ryssland slogo ned i naiva,
okritiska, objektivistiskt inriktade sinnen,
som knappast hade något eget att sätta
mot dessa idéer och som voro fullkomligt
ovana vid fri teoretisk diskussion.
Feuerbach, Büchner, Comte, Marx, Mill etc. fram-
stodo för ryssarna icke såsom tänkare,
vilkas meningar man kritiskt vägde och
sovrade, utan som absoluta auktoriteter,
vilka man slukade med hull och hår. Här
fanns mycken tro eller rättare handfast
vidskepelse, mycken hastigt uppflammande
glöd och hänförelse, men ytterligt litet av
kritisk självbesinning.
Den ortodoxa kyrkan med sin
understrukna objektivism hade uppfostrat ryssen
till passivitet, receptivitet och
auktoritetsdyrkan. Såsom det högsta gällde ju att,
med suspenderande av det personliga
omdömet, helt giva sig hän åt och låta sig
bestämmas av ett yttre objekt.
Nu växlade de ryska nihilisterna
auktoritet. I stället för Kristus fingo de Feuerbach,
Marx eller någon annan västerländing.
Hållningen förblev ändå i mycket densamma.
Man tillgodogjorde sig icke genom kritiskt
självständigt tänkande de naturalistiska och
positivistiska idéerna, utan man blev besatt
därav.
Denna besatthet betingas otvivelaktigt
ock därav, att den ryska intelligensen har
en långt mera ohistorisk, rot- och
hemlös, ja fantastisk karaktär än den
västerländska. Den tyngs i långt mindre grad
av historisk barlast, är i långt högre
grad ställd uteslutande på sig själv, långt
mer »ein Einziger» i Stimers mening än den
västerländska. Härur härflyter naturligtvis
en hög grad av andlig frihet och
obundenhet, en djärvhet, hänsynslöshet och
lidelsefullhet i dragandet av konsekvenserna,
som den mera bundna och historiskt
barlastade västerländska intelligensen saknar.
Men härur följer ock en fantastisk
rätlinjig-het och en fanatisk abstrakt logicism, som
är löst från allt levande samband med
människorna och verkligheten.
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
