Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Sankt Göran och Bernt Notke. Av Hans Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans Wåhlin
finnes i Borgs kyrka i Östergötland, är
mycket lik Birgittabilden i Rytternskåpet.
Den tillhör alltså ungefär samma tid som
detta och har utförts i Notkes verkstad.
Den är ett vackert arbete, men den röjer
icke Notkes starka förmåga till
människoskildring. Sannolikt är den icke heller
av hans egen hand.
Från tiden efter 1489 saknas daterade
arbeten av Notke. Det nyssnämnda
altar-verket från Lübecks borgkyrka av år 1496
visar hans stil men är utfört av
medhjälpare i hans verkstad. Vid
rosenkransaltaret från Jakobskyrkan i Lübeck
har han däremot själv lagt hand, om det
också till största delen är verkstadsarbete.
Urkunderna meddela heller intet om
Notkes verksamhet under denna tid.
Goldschmidt har pekat på möjligheten
av att han under åren fram till 1494 kan
ha varit sysselsatt med de träsnitt, som
illustrera Steffen Arndes’ detta år i Lübeck
tryckta bibel. Dessa snitt visa verkligen
mycket stora likheter med stilen i Notkes
målningar. Deras konstnärliga värde är
också så stort, att Notke sannerligen
icke behöver skämmas för dem — man
har kallat Steffen Arndes’ bibel för
1400-talets bäst illustrerade bok, och då en
sådan kännare som Goldschmidt
endos-serat detta epitet, måste det ligga något
i det.
Goldschmidt gjorde sin hypotetiska
attribution av dessa snitt till Notke, innan
Roosval tillskrivit honom Göransgruppen.
Detta medför en obehaglig kollision:
samma hand, som skurit illustrationerna
till Steffen Arndes’ bibel, har också
utfört en serie träsnitt med dödsdansmotiv
i Germanisches Museum, som är daterad
1489, och hela året 1489 bör Notke ha
varit i Stockholm. Detta är intet
fullgiltigt bevis för att han icke utfört
träsnitten, men det manar å andra sidan
till en viss försiktighet.1
Från Notkes ålderdom äga vi
möjligen i behåll ett arbete av hög rang.
Det är en staty av evangelisten Johannes
i Mariakyrkan i Lübeck, vilken av Roosval
attribuerats till konstnären. Vi känna
icke igen statyns ansikte, då vi ha Notkes
äldre verk i minnet. Det har en ny,
renässansaktig typ, som påminner om
Mantegna och Dürer.
Femtonhundratalets början är den period, då det
klassiska formspråket söderifrån börjar
intränga i Tyskland. Då vi betraktade
Sankt Göran i Stockholm, funno vi som
en överraskande förtjänst hos Notke, att
han, som studerat detta språk, avstod
från att nyttja det, då han icke alldeles
hade det i sin makt. Det länder honom
till heder, att han på gamla dagar icke
lämnat Dürers stora problem oförsökt.
Han löste det icke, och han skulle icke
löst det med mångfaldigt större
ansträngningar. Han var för mycket gotiker,
och om han också kände denna
egenskap som ett tvång, då han arbetade på
sin Johannes, finna vi den icke utgöra
någon begränsning för storheten av hans
konstnärskap.
1 Det är icke fullkomligt säkert, att Sankt
Göran arbetats i Stockholm, ehuru det på grund
av olika skäl, främst monumentets stora omfång,
hittills allmänt antagits. Både Sturekrönikan
och Stockholms gråbrödraklosters diarium säga,
som Isak Collijn påpekat, att bilden kom»,
resp. »venit» år 1489. Johannes Masth
använder uttrycket »erectus fuit», restes, vilket
icke motsäger de båda krönikörerna.
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
