Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Slutuppgörelsen med poesien i "Lycksalighetens ö". Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P. D, A. Atterbom. Oljemålning av J. G. Sandberg.
Å Gripsholm.
Slutuftj) gör elsen med poesien
i "Lycksalighetens ö"
Av Fredrik Vetterhi7id
I.
UR ATTERBOMS
( / / stora sagospel
Lyck-/" / / _ salighetens o är ett
V—y y^m^J »idédramas, har ofta
utvecklats. För Atterbom var poesien
den livsmakt, varvid hans hjärta
faktiskt mest innerligt hängde fast, så
innerligt, att han måste försvara det inför
sig själv, när efter det första
nyromantiska ruset hans etiskt-religiösa jag
började anklaga honom för självisk esteticism.
»Lycksalighetens ö» är i allt sitt
strålande liv hans uppgörelse på denna
punkt med sig själv och hans
förklaring av skönhetens sanna väsen. Men
7—Ord och Bild, 29 :e årg.
denna uppgörelse, denna förklaring blir,
som Atterbom själv kallat det, till en
tragedi över själva poesien, en tragedi
som han djupt upplevat i sin egen själ.
Och han når att ge den förklaring, som
till sist låter poesien, vilken ej får vara
sig själv nog, dels vända sig ut mot
människorna, mot verkligheten, dels och
väsentligen gå under som jordisk för
att i stället sväva som ett stjärnsken
över våra huvuden.
I konsten, i det sköna, och där
allenast, framträdde enligt Schelling och
Atterbom tillvarons osynliga väsen
genialt uppenbarat i bild, i syntetisk hel-
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
