- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugunionde årgången. 1920 /
108

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Den hemlighetsfulla sången. Av Dan Andersson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dan Andersson

Hans röst lät överspänd, nästan
onaturlig, som när man talar i trance, och
jag var mycket nyfiken på att få höra
en fortsättning. Min första tanke var:
han har varit hennes tillbedjare, och nu
har han upptäckt allt. Men jag ville
ej skrämma honom, jag beslöt att locka
ur honom allt. Jag citerade
Rochefou-caulds ord: Den sanna kärleken är som

•A

spökena, alla tala om den, men just
ingen har sett den.

— Du skall inte förakta kärleken,
svarade han häftigt med blekt ansikte.
Men jag säger ingenting, ingenting. Det
finns små, små materiella orsaker — jag
skulle kunna säga rent praktiska
vardagligheter — som hindra mig att tala
— att berätta dig om livets sköna sång,
du kan bara höra den litet på avstånd,
ett eko — men det hindrar inte att
sången klingar lika rent för det.

Han reste sig till hälften upp och
hans vita ansikte nästan lågade. — O,
midt i detta vardagsliv som du finner så
—- så ringa — brinner plötsligt en
gudomlig eld i bränder och sopor. Och
där ljuder en sång, en stor och härlig
sång. Livet är stort, livet är underbart!
Men du vet ingenting, du, om du visste
det, skulle du — —

— Jag vet allting som du vet!
utbröt jag ofrivilligt, du behöver inte
talajag var överväldigad av hans rösts klara
timbre och ögonens eld.

— Du vet ingenting, sade han. Hur
skulle du kunna veta det? Du vet bara
det yttre, det oväsentliga. Den högsta
sången hör du inte ännu, den inre elden
vet du ej av. Du skulle tacka Gud, du,
och vårda elden — —

Hans stämma skälvde av rörelse, men
nu var jag icke säker på hur mycket
han visste. Jag sade: Men om det midt
i denna sång blandades ett
disharmoniskt ackord, ett ackord av sinnlighet?
—- Det gör detsamma, det är samma

sång. Livet är underbart. — Men om
orsaken till själva antändandet varit rena
kroppsliga begär? Om det sedan bleve
rent av —- brottslighet. Filippus
svarade: den sanna kärleken är aldrig
brottslig.

Jag blev häftigt rörd. — Men om det
— — — blir mig orent l nästan skrek
jag fram.

— Orent om du vill det så. Annars
är det sfärernas musik.

— Högst lyriskt!

— Du skulle inte håna om du visste.
Du kan aldrig förstå vad jag menar, ty
du vill höra detaljer, små, små
vardagsting vill du veta. Men du får icke höra
dem och — skratta åt dem. De höra
alla till den — den där sången — jag
kallar den den hemlighetsfulla. Livet är
stort och underbart, säger jag, och du
ler åt Guds eld. Allting är rent, om vi
begripa att hur vi bära oss åt kunna vi
ej smutsa ned det.

—• Har du talat om en kvinna eller
om en man?

— Det gör detsamma — jo, det är
en —- jag säger: om det nu vore en
kvinna?

— En gift kvinna — —

Han reste sig otåligt. — Vad du är
vardaglig, sade han, vad har detta med
vårt ämne att göra? Och när han sagt
detta sprang han sin väg utan att ens
säga farväl.

När jag nästa dag gick förbi honom
på gatan hejdade han mig och sade
skyggt: Om jag pratade några dumheter
i går så var det bara — vin. Och så

försvann han igen.

* *

*



Men jag får icke tänka på detta mer,
den rödkindade mannen har kommit in
och talar till mig. Skrivmaskinerna rassla,
någon dikterar. Jag sitter lutad över
räknemaskinen, allting här på kontoret

108

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1920/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free