Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pauline och John Brunius i Nyckeln och ringen.
Från Stockholms teatrar
Av Carl G. Latirin
OMEO OCH JULIA-på.
I <&/ Svenska teatern var ej värdig
/ \ en huvudstadsscen. Tras-
\_) grant och smaklöst uppsatt
och medelmåttigt spelad kom den även ganska
litet pretentiösa åskådare att förlora humöret.
Riktigt lyckad ur skönhetssynpunkt var
egentligen blott scenen med giftblandaren
i Mantua. Det blygsamma och diskreta
skyltfönstret och gatprånget voro verkligen
en stämningsfull bakgrund åt den gripande
scenen, där man väl utan överdrift kan
säga, att också Shakespeare själv lyckats
fullkomligt. Allt det andra var som
uppsättning artistiskt och koloristiskt mera än
ledsamt. Det enda man tycks ha kostat
på, och det riktigt grundligt, var pappers- och
tygblommor. I detta fall utvecklades en lyx,
som minde om den praktfullaste
tjugufem-öresbasar. Vid sidan av Dramatiska
teaterns uppsättning av Köpmannen verkade
Svenska teaterns uppsättning av dess
Shake-spearepjäs så underlägsen, att det gav en
åskådare, som inte kände förhållandena,
en alltför ogynnsam föreställning om de
bägge scenernas inbördes konstnärliga värde.
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
