Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl G. Laurin
Anders de Wahl som uppläsare.
unga nya skalderna behöva åtminstone
utöka antalet av sina beundrare. Med sin
järnenergi, sin lågande entusiasm har den
store skådespelaren gått till verket, och
allmänheten har uppskattat hans
konstnärliga, nya insats i svenskt kulturliv. Jag
hörde honom på Musikaliska akademien.
I denna teateröversikt finns icke plats för
en utförlig kritik. Men man förstod, hur
mycket som kan tagas ur en enda versrad
av en, som bättre än vi andra kan förstå,
känna och tala. Det är ej alltid en
skådespelare kan läsa vers bra. Den bästa
versläsning jag hört var Georg Brandes’
framförande av Heine- och Goethedikter. Ofta
hackar skådespelaren sönder versen, men
som redan Voltaire sade
Puisqu’il y a des vers il faut sentir les vers.
Ofta spelar han för mycket, stryker
under för många ord. Deklamation är
ofta något förfärligt, något i mångens tycke
oförenligt med den helgd och den kyskhet
i viss mening, som lyriken fordrar. Men
därför att oäkta patos är ohyggligt, kan
och bör ej äkta patos förbjudas. Gud är
dock i allmänhet, skulle jag med profeten
Elias vilja tro, i det stilla vädret, ej minst
då det gäller lyrik. Jag hörde, oftast med
beundran, herr de Wahls läsning och är
övertygad om, att han gör en ofantlig tjänst
åt våra skalder och åt dem, som borde
vara deras läsekrets. Men allra mest njöt
jag då han läste Strindbergs »Stadsresan»,
den svenska människo- och naturskildringen
utan vank och lyte, fulltonig som en
symfoni, doftrik och uppfriskande som en
syrenklase efter regn, och så svensk, att hjärtat
sprang av glädje i ens bröst.
Hur härlig är ej beskrivningen över
sommardagen på Mälaren.
Öar och holmar, beklädda av nyspruckna lövträd,
de hägra
Midt mellan vatten och luft, man vet ej vart de
hör hemma,
I 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
