Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Paris under bombardemanget. Av Anna Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna .Levertin
Barnbördshuset efter olyckan.
vid sin sida åkte genom den grönskande
skogen och nådde den långskjutande
kanonen, som vilade liksom på en bädd
av anemoner. Framkommen drog han
upp sitt ur. Skottet brann av, och han
räknade till tio . . .
Det skottet — eller var det det
nästa — nådde målet.
* ... *
I en stor, luftig sal lågo tjugo
först-föderskor och tjugo barn. Solen
kastade några smeksamma strålar genom de
stora, öppna fönstren med utsikt över
parkens träd. Alla besökande hade
tagit farväl, och trötta och lyckliga lågo
mammorna sedan gårdagen och
beundrade sina små eller lärde dem dricka
modersmjölken. Sköterskorna sysslade
bland bäddarna eller bytte rent linne på
småttingarna. Och mödrar med fyra
fem dagars erfarenhet gåvo sina yngre
systrar goda råd i barnaskötsel.
I paviljongens sidovägg skar
projektilen, slungad av den tyska kanonen, ett
stort rundt hål. Murbruk och sten
störtade in i den vita salen, som i en se-
kund blev svart av rök och röd av blod.
Sängarna kastades om varandra, stora
och små, söndersplittrades. Kvinnor,
vilkas underliv nyss rivits upp av
födslosmärtorna, reste sig från sina läger,
överströdda med gips och skärvor, och flydde
med sina barn på armen — barn som
för en timme sedan sett dagens ljus.
Följande dag gjorde jag ett besök på
barnbördshuset och såg några av dessa,
vilka med skäl kunde sättas under
rubriken »oskyldiga offer».
Den första jag talade vid var en
»fille-mère» om aderton vårar och som höll ett
litet ting i sina armar. Det var ett
gossebarn, som kommit en månad för tidigt
till världen till följd av moderns
skrämsel under senaste luftanfallet och som
vid gårdagens olycka lätt skrapats av
en projektilskärva.
En månad skulle han ännu levat
sin omedvetna tillvaro i moderlivet, men
av hemska omständigheter hade han
tvingats att förr än tiden var inne
känna dagens kalla luft. Och ännu
ur stånd att öppna ögonen, hann han att
bli sårad.
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
