Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Paris under bombardemanget. Av Anna Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paris 7i?ider bombardemanget
o
Ett annat lindebarn såg jag, vilket
lades till bröstet med en gasbinda om
huvudet just där hjässan är så svag på
nyfödda, att man knappt vågar fara över
den med handen.
Några av mödrarna uppvisade också
smärre skador.
Alla berättade om hur ohyggligt det
var när skottet kom, och hur de endast
tänkt på att rädda sina små. Nu var
emellertid skrämseln över, och de gingo
åter upp i sin lycka över det nya
liv de satt i världen, utan en tanke på
hurudan den värld var, i vilken dessa
små väsen gjorde sitt inträde.
Jag gick från bädd till bädd. Några
av barnen voro riktiga skönheter, men
de flesta liksom mödrarna buro spår av
den orostid under vilken de burits. De
svårt sårade såg jag ej. Däremot mötte
jag vid utgången en soldat med en
förstenad blick i sina ögon. Han och hans
maka hade länge önskat sig ett barn.
Och några timmar innan olyckan hade
han kommit hem på permission och
hänryckt slutit sin hustru och sin son i
sina armar. Nu var han där för att
hämta deras lik.
I en förstad stodo samma
eftermiddag några gubbar och spelade »bocchia».
Solen sken så skönt pä värkbrutna
ryggar, och spelet gick med liv och lust.
På en bänk sutto några åskådare, även
de i sjuttioårsåldern. Vid en brunn stod
en kvinna och sköljde kläder med en
liten flicka bredvid sig.
Plötsligt kom ett ohyggligt föremål
nerdansande i trädgården, och bland
träkulorna lågo andra kulor, vita och röda,
det var huvudena på de spelande
gubbarna. Kvinnan var förvandlad till en
blödande massa. Hennes barn likaså.
lf: :{:
Under dessa prövningstider kan jag
utan överdrift säga att stämningen i
Paris var sublim. De civila tävlade med
hären i dödsförakt. Ja, det gick så långt,
att tidningarna liksom kloka mödrar
förklarade, att det var duktigare, mer
patriotiskt att taga skydd än att dum-
155
Infanteriets defilering på Place de la Nation den i‡juli i p i 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
