Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tredje häftet
- Paris under bombardemanget. Av Anna Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A7ina Levertin
blivit en fredsduva. Det klär honom
inte! Det är bäst han realiserar i
anledning av snar avresa »flammande värjor»,
järnhandskar, den gamle tyske guden . . .
Clemenceau har lovat att dom ska få
betala, och de kan dom. Foch går nog
in till Berlin mens han är i farten.»
* *
*
Söndagen den 20 oktober öppnades
det fjärde krigslånet, också kallat
segerlånet. Med det samma hade
förknippats en folkfest. Ändtligen, ändtligen
fick Paris befolkning tillfälle att lägga
sina känslor i dagen. Själva
festligheten tog sin början redan på lördags
kvällen. Högt uppe i den klara,
mörkblå himlen satt gubben i mån, som
tycktes ha återtagit sitt forna vänliga grin.
Bara det ej dolde något svek? Och
framme på Place de la Concorde, som
var besatt med fiendtliga troféer av
allehanda slag, mitraljöser, Mienenwerfer,
kanoner av olika kaliber under sin
skyddande färgförklädnad, aeroplaner med
järnkorset på sina utslagna vingar, tanks
—- alltsammans upplyst av något som
för våra förvånade ögon tedde sig som
det ståtligaste fyrverkeri. En rad
brinnande lyktor! En ljuskrets sedan
mörkrets inbrott. Det hade man icke
skådat i Paris på tre år.
Intrycket var lika sällsamt som när
man som barn såg den första bengaliska
elden lysa bakom mörka träd — här de
ofantliga kanonpiporna. Beundran var
också allmän. Endast de älskande
paren syntes oangenämt berörda vid
tanken på stadens snara upplysning.
Viss om segern gick parisaren de
veckor som följde lugnt till sitt arbete.
Ammunitionsfabrikerna levererade
samma antal projektiler som förut.
Pappersremsorna, som voro klistrade över
rutorna för att styrka glaset och binda
skärvorna vid luftanfallen, sutto kvar
liksom de blå höljena om alla gaslågor.
* *
*
Måndagen den 11 november utlöpte
den frist om 72 timmar marskalk Foch
givit den tyska delegationen i och för
underskrivandet av vapenstilleståndet.
Redan på söndagen den 10 tänkte
parisarna att svaret skulle inlöpa. Det
var en skön höstdag, och en mängd
förväntansfulla människor i rörelse. Men
intet hördes av. Under studiet av
aftontidningarna mörknade ansiktena. Dessa
förutspeglade möjligheten av att
konflikten icke skulle kunna avgöras i dessa
dagar i anledning av revolutionen i
Tyskland. Det talades också om att
kuriren blivit försenad på resan från
Spa.
Så rann måndagen upp. En tät
dimma låg över staden. Den tycktes dock
vilja skingra sig. Morgontidningarna
meddelade icke nyheten. Några talade
om nytt uppskov. Andra läto mer
förhoppningsfulla. Men allmänheten
tycktes mer böjd att tro ondt än godt.
Säkert skulle det komma något som
hindrade avgörandet.
Då jag vid tiotiden gick över en av
broarna till högra Seinestranden, märkte
jag till min förvåning att endast enstaka
personer styrde sina steg mot stora
boulevarden. Visserligen skulle ju
segerbudskapet förkunnas genom
klockringning och salut, som kunde höras
överallt i staden, men vid alla stora
händelser dragas parisarna till stora
boulevarden, liksom blodet i venerna upptages i
Aorta.
Blir det eller blir det inte? frågade
folk.
I hörnet vid stora operan hade
försäljerskan i blomsterståndet skrivit
på en griffeltavla, över vilken hängde
en trefärgad kokard: Vapenstilleståndet
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:34 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1920/0182.html
