Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Den nya tyska dramatiken. Av Carl David Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl David Marcus
Fot. Hess 1917.
Paul Kornfeld.
»Der Bettler» är det lyriska, »Der Sohn»
det retoriska. Die Verführung av Paul
Kornfeld (S. Fischers förlag 1916, skrivet
1913) i främsta rummet det psykologiska
dramat. Det är snarast en enda stor
psykologisk studie över en viss typ, Bitterlich.
Redan namnet suggererar: en pessimist,
en grubblare, en modern Hamlet. Som
Hamlet längtar han efter att befria sig från
sin egen tyngd med hjälp av en gärning,
och i första akten slår han ihjäl en ung
man blott därför att hela hans yttre — han är
tjock och självförnöjd —, varje hans ord
och åtbörd är honom vedervärdigt. Dock
icke blott därför. Han ser i hans dästhet
förkroppsligandet av tidens ande, av
borgerligheten, av det gråa genomsnittet.
»So, geråde so habe ich mir immer die Drachen
gedacht, die in den Marchen die armen,
unglück-lichen Prinsessinnen heiraten müssen. Eine solche
Nase, den gemeinen Mund, diesen Nacken, diesen
Hals — mit solchen Biigelfalten, und er schnarcht
immer wenn er schläft.»
Efter gärningen är han överlycklig att
ha realiserat denna sin ungdomsdröm att
mörda en människa. I dramats femte akt
utkämpar han en amerikansk duell med
sin dödsfiende, varvid han inte ryggar
tillbaka för att bedra sin antagonist vid själva
lottdragningen; blott till följd av en
olycksalig förväxling faller han offer för dennes
giftattentat.
Ett psykologiskt gift- och morddrama
således? Nej, i ovanligt ringa grad äro
dessa yttre handlingar, dessa giftintriger
att fatta som dramats verkliga beståndsdel.
Det är Bitterlichs typ som fängslar så
starkt. I långa monologer —i grund och
botten talar han hela tiden med sig själv
— skildrar han sin sinnesstämning,
fantiserar han över livet och sin nästa. Han
är en talets virtuos. Orsaken till hans
pessimism och bitterhet är att söka i hela
hans tillstånd, som icke tillåter honom att
komma till rätta med omgivningen, med
tiden, med sig själv. Förgäves har han
varit borta på stora resor, vid hemkomsten
finner han allt lika vardagligt platt,
enformigt. Han utbrister på tal om kvinnan:
»Oh, dieses Einzelnel Ich will alle und es
kommt immer nur eine. Bin ich der Welt nur
die Liebe za dem oder jenem Ding, bin ich der
Welt nur die Liebe zu der oder jener Frau schuldigf
Ich will alles, und es kommt immer nur Eines.
Oh, und dieses Eine ist so dumm, und dieses Eine
ist so hässlich. Oh, pfui! — Luise, auch du bist
dumm! — Luise, wollen wir uns nicht mit
ein-ander begraben lassen?»
Luise låter dock icke beveka sig av
denna onekligen rätt originella
kärleksförklaring, utan förklarar att djävulen i tid
och evighet kommer att jaga Bitterlich
rundt världen. I själva verket är
utgjutel-sen typisk ej blott för Bitterlichs åskådning
av kvinnan utan för hela hans
livsåskådning. Han vill icke det enskilda fallet,
icke ögonblicket, han vill allt, totalitet,
universalitet, han är individualisten, som
icke längre förmår bära det egna jagets
börda och därför drives rundt jorden. Han är
ur stånd att syssla med något annat än sina
egna bilder och fantasier, han tar de andra
människorna blott som objekt för sin galla
och trånsjuka, och ändock känner han det
som det svåraste av allt att ha insett att
ensamheten är det bästa. Starkast är hans
hat mot borgaren, mot »die Ehrenmänner»,
som han förföljer med samma bitande ironi
som Strindberg i sitt Drömspel och
annorstädes.
På kvinnorna utövar hans komplicerade
personlighet, hans skenbara hjälplöshet och
icke minst hans demoniska elakhet en stor
tjusningskraft, och han kan driva dem till
vad han vill. En av dem heter Ruth, en
ung, mycket vacker och originellt tecknad
gestalt; det är hon som utan att ha sett honom
gripes av ett mäktigt medlidande med hans
öde, befriar honom ur fängelset och flyr
med honom till en med stor och barock
168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
