Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Den nya tyska dramatiken. Av Carl David Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl David Marcus
väggar, så får det inte bli det väsentliga
eller sista intrycket av dramat. Det
fruktansvärda är att de sju matroserna i grund
och botten inte ha en aning om, vad som
försiggår omkring dem, att de bokstavligen
äro som de säga »svin, som slaktas», och
att åskådaren omedelbart får den känslan,
att alla de tusen som vistas på de andra
krigsskeppen veta lika litet om sitt öde.
På det viset blir pansartornet en sinnebild
av hela livet, där vi gå omkring och veta
så oändligt litet om varandra, ur stånd att
riva ner alla skrankor som vi själva byggt.
Därför växer dramats ledmotiv så naturligt
fram ur slaktbullret. Det är den femte
matrosens krav på, att ett nytt band måste
bindas mellan människa och människa, på
det att en ny mänsklighet måtte kunna
skapas.
Ich weiss, Wahnsinn und Verbrechen ist es, was
wir tun,
und nur aus diesem Grande ist es so:
weil es Dinge gibt zwischen Mensch und Mensch,
die zu erfüllen
heiligere Pflicht den Menschen ist
als jeder andere Kampf.
Den ena människan har ännu inte
hunnit fram till den andra, allt är blott i
begynnelsen, ty kyrkan, Gud, fosterlandet,
staten ha förmedlat förbindelserna
människorna emellan, och därför är något så
fruktansvärdt som världskrigets offrande av
de bästa människorna möjligt. Den som
förkunnar den nya läran vill göra myteri
men blir i stället den som ända in i det
sista bevarar sinnesnärvaron under den
förfärliga kampen mot granater och giftgaser.
Han slutar med de bevingade orden:
Ich habe gut geschossen, wie?
Ich hätte auch gut gemeutert! Wie ?
Aber schiessen lag uns wohl näher? Wie?
Muss uns wohl näher gelegen haben?
Under kampen försvinner den enskilda
personligheten, sju människor, sju viljor
uppslukas av krigsguden, de veta icke om
de äro döda eller levande, de bedja som
barn om sitt liv, medan granaterna krevera
mot deras torn, och den femte matrosens
rop ljuder: Slaget fortsätter, slaget
fortsätter ! Utan tvivel rymmer dramat en
tragisk verkan av ny art, besläktad med
det antika dramats patos och lika mäktig.
De två sistnämnda dramerna ha även från
scenen utövat en stor verkan. Den nya
dramatikens sceniska historia är ett kapitel
för sig, som här blott kan antydas. Före
kriget förhöllo sig särskilt Berlinteatrarnas
direktörer mycket kallsinniga motden
inhemska dramatiken, medan de med förkärlek
spelade Shakspeare, Strindberg, Bernhard Shaw
och franskt komedikram. Kriget förändrade
situationen, förde till självbesinning och
bildandet av litterära föreningar, Das junge
Deutschland hos Reinhardt och motsvarande
sammanslutningar i Dresden, München och
annorstädes, där man inför en viss krets
uppförde nva, ofta av censuren förbjudna
dramer. Dessa företag ha varit av
synnerligen stor betydelse för rörelsens utveckling,
författarna komma i förbindelse med
scenen, regissörer och skådespelare skapade
en stil, anpassad efter det nya dramats
form och idéinnehåll. Den gick med ett
ord ut på att avlägsna sig från den av
Otto Brahm med mästerskap instuderade
naturalistiska skådespelarekonsten och
införa en stiliserad konst, med större linjer i
plastiken och mera uttrycksfullhet i
diktionen. Paul Kornfeld har i en liten
efterskrift till sin »Die Verführung» förklarat
att hans verk är skrivet för teatern och
varnat skådespelaren för att imitera den
eller den yrkesmänniskan ur verkliga livet;
han är ingen apa utan skapar i
överensstämmelse med sin inre upplevelse.
»Die Melodie einer grossen Geste sagt
mehr, als die höchste Vollendung dessen,
das man Natürlichkeit nennt, es jemals
könnte.»
Den nya dramatiken vill således
erövra scenen och skådespelarkonsten och
har under den sista tiden tillkämpat sig
en plats på varje tysk teater av rang.
Under denna sin friktion med scenen, med
publik och kritik, måste det nya dramat •
ovillkorligen anpassa sig efter sina
praktiska erfarenheter och utan att slå av något
på sitt idéinnehåll lägga till rätta sin förin
efter sceniska krav.
Diktningens profet, Reinhard Sorge,
låter sin hjälte och diktare ställa upp
kravet på en teater, som uteslutande uppför
hans egna verk, och han säger några
intressanta ord om svårigheten att bygga upp
handlingen i ett modernt drama.
Was ist Handlungl . . . Was ist wahrliafte
Handlung!? . . . Sie hat keinen Ausdruck, nicht im
Wort, denn sie ist schweigend, nicht in der
schauspielerischen Gebärde, denn sie hat wohl Ge-
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
