Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Den nya tyska dramatiken. Av Carl David Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ny a tyska dram a tiken
Behöver den geniala symboliken
särskilt framhävas? Inför den stora scenen i
hallen, där arbetarna vittna om sitt slavliv,
där miljardärsonen och ingeniören kämpa
med varandra om massans ja och nej,
förbleknar till och med ett sådant
utomordentligt socialdrama som Hauptmanns Vävarna.
Det är blott vågen, Georg Kaisers verk är
oceanen, arbetaroceanen, som är i färd
med att spola alla samhällen över bord.
Det är Kaisers storhet: hans ovanliga
blick för det väsentliga i tidsrörelserna och
hans förmåga att åskådliggöra dem i scener,
där handlingen formligen piskas fram till
sin sista konsekvens. Det är utan tvivel
något av filmens teknik i hans sista drama
liksom telegrafens knackningar gå igen i
hans av elektricitet laddade stil, men vad
gör det? Kravet på ett drama som
uttrycker vår tids tempo är uppfyllt; filmen
bekämpas med filmens egna medel. Kaisers
drama är i sitt slag ett verklighetsdrama,
men fjärran från naturalismens: den
detaljerade psykologin är upplöst i handling, som
katastrofartad växer upp inför våra ögon,
utvecklingen äger rum utan breda analyser om
väder och vind, springer blixtsnabbt över i
ett annat läge, stödd av dialogens rytmik.
Redan denna överblick ger en antydan
om rörelsens vidd. Nämnt är då icke
dramat med religiöst motiv, som odlas rätt
flitigt och som ligger i en riktning nära på
färd efter en ny världsåskådning, fylld
av extas inför livet och den egna
personligheten. Med förkärlek omhuldas Davids
gestalt — är han slungkastaren mot den
gamla epokens sköld? Riktningen
omsluter en lyrisk svärmare sådan som Reinhard
Sorge och en teaterdramats konstruktör som
Georg Kaiser. Det är onekligen en rik, en
livlig, en arbetsam riktning, i sitt slag den
mest intressanta i nutidens dramatik. Den
har något av en Sturm- och Drangrörelses
feber och oro över sig, den rycker ännu ofta
i konvulsioner, där man skulle önska mera
klarhet och konkretion. Men så är den
också skapad strax före och under
världskrigets paroxysmer av män som själva
varit med i den ohyggliga leken. Den är
kanske intressantare som helhet, som
symptom för en världskris än i sina enskilda
Fot, Atelier Riess.
Georg Kaiser.
yttringar. Den betyder ett storslaget försök
att tyda, att komma till rätta med och
övervinna världskrigets faktum. Må man
vakta sig för att uppfatta detta drama
som en process av dekadens och
upplösning. Det är i stället början till något
nytt, det är gränsvakten till ett annat
land. Det har radikalt brutit med estetiska
och etiska åskådningar och fördomar och
härvid lyckats fördriva ett huvudmotiv för
den gamla konsten ur templet, nämligen
könskampen mellan man och kvinna, den
erotiska dialektiken, och skiljer sig således
härutinnan från det Strindbergska dramats
innehåll. Det är synd om människorna,
var det Strindbergska drömspelets
trollformel, blott i det vita klostret kan den
som söker finna frid.
Nej, svarar det nya dramat: det är
synd om människorna som de levat tills i
dag, draperade i klichéer, Gud, stat,
fosterland, vetenskap, konst. De ha ännu inte
nått fram till varandra, därför att de ej
nått fram till sig själva. Ord och fördomar
skymma utsikten för dem. Låt oss därför
skapa människan på nytt. Låt oss skapa
henne av ande och själ, av luft och sol.
Och låt oss älska henne. Ty diktare äro
de som älska.
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
