Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Carl Larssons Minnesutställning. Av Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klas Fåhræus
gjorde centralhallen, där intendenten
Strindberg med ett imponerande grepp
av sin beprövade anordningskonst hängt
självporträttet med den ockrafärgade
nattrocken i midten, omgivet på ömse sidor
av de jättelika kartongerna till freskerna
i vårt Nationalmuseum.
Lyckligt suggererar i detta porträtt
guldgrunden den förtätade solkraft, som
bodde i Carl Larssons psyche. Hur
glimmar den icke i blicken och nästan
gnistrar i de yttersta mustasch-spetsarna,
medan rockens uppslag svaja och
konstnären med samma stormästerliga rörelse,
varmed han ansätter kolet mot duken,
liksom öppnar mot åskådaren sin givmilda
famn.
Ej under om de välkända scenerna från
Taravals målarskola och Lovisa Ulrikas
hov rördes liksom av ett nytt liv. Det
drog en sprittning genom deras eldiga
arabesker, och under inflytande av den från
mästaren utströmmande auran kråmade
sig de barocka S-linjerna mer än vanligt
yverboret! —
Vände man sig från denna
generalpresentation till hans ungdomsarbeten,
som upphängts i det första rummet till
höger, mötte man en del skizzer från
akademitiden och det första
Parisbesöket. De voro ännu osjälvständiga,
tyngda av en mörk kolorit och
förrådande bland annat minnen av en Victor
Hugos romantik. Intresse bjödo de
närmast som en motsättning till
Grèz-tiden och ett bevis för, hur hastigt den
från en jämförelsevis rå miljö utgångne
svenske arbetarsonen uppfångade essensen
av den lätta och fina franska kulturen.
Men att därför vilja sätta Carl Larssons
Grèz-akvarellersom det bästa han någonsin
gjort är en ohållbar överdrift. Med ali den
elegans i teckningen och det fina svärmeri
i lufttonerna, han här utvecklar, är han
dock alltjämt endast den resande
gesällen, som smakfullt tillgodogör sig de
Fot. G Sjöberg.
Lilla Sus änne.
Oljemålning. 1885.
I Göteborgs museum.
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
