Ord och Bild / Tjugunionde årgången. 1920 / 203 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Carl Larssons Minnesutställning. Av Klas Fåhræus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fot. O. Halldin. Karin med azalea. Akvarell. 1906. Tillhör bankdirektör Ernest Thiel.

som den Heliga Birgitta, lånad från
Göteborgs flickskola, samt i allra högsta
grad det berömda Kräftfisket, som mer
än kanske något annat enskildt arbete
rymmer kontentan av hela Carl
Larssons konstnärsskap.

Här var han också inne på den
motivkrets, som hädanefter mer än någon
annan skulle bli medelpunkten för hans
verksamhet, till vilken han från tillfälliga
utflykter alltid hemkär återvände. Här
hade han ju också modeller, som stodo
hans i grunden realistiska syn på tingen
likaväl som hans ideala hjärtestämning
närmare. Och för denna motivkrets
utbildade han efter hand den fullt
personliga svenska stil, som för stora delar av
vårt folk blivit kulturbildande, i det han
utförde sina alster i lättflytande olja,
eller oftare i akvareller och för det allra
mesta i kolorerade teckningar.

Huvudperson i denna hemmets odyssé
är, som bekant, vid sidan av maken
själv fru Karin, vars mörka ögonpar
överallt och från de mest oväntade
håll som en tankfull dubbel-pensée
speglar sig i den Sundbornska
konstkällans sol. I själva verket kunna
varken fru Saskia i Amsterdam eller fru
Johansen i Köpenhamn berömma sig av
att ha blivit skildrade med en mera
trofast ömhet, en mera ridderlig beundran.
Och om Larsson eljest på sina senare
år kunde hemfalla till schablonmåleri,
behövde han endast sporras av denna
sitt livs stora och djupa passion för att
hans pensel skulle återfå något av hans
ungdoms svärmeri och troskyldigt
graciösa touche.

Ypperlig, ehuru kanske en hårsmån
mindre kärleksfull, är han ävenså vid
skildringen av sina barn. Den muntre
Esbjörn och den dystra sjusoverskan ha
nu en gång för alla ingått i det svenska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>