Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Frederik Poulsen och Delfi. Av Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frederik Poulsen och Delfi
turrester bevarade, däremot märkvärdigt nog
inga från det fjärde århundradets
ombyggnad. Omkring det hopade sig
konstverken, t. ex. de sicilianska furstarnas
minnesmärken över deras segrar vid festspelen.
Längre upp lågo knidiernas klubbhus med
Polygnotos’ berömda målningar — Tröjas
förstöring och underjorden.— och teatern.
Oraklet förföll. Ali denna härlighet
sjönk i grus och spillror. Mindre
provundersökningar visade, hur lönande en
utgrävning skulle vara, men den var ett
jätteföretag, hela byn måste flyttas. Eggade
av den lysande framgången av tyskarnas
grävningar i Olympia åtogo sig
fransmännen arbetet och genomförde det i
huvudsak på 1890-talet. Offentliggörandet av
de vunna resultaten har varit ännu
långsammare än vanligt. Ännu föreligger
endast början. Under det långa dröjsmålet
har en mycket rik och mycket splittrad
speciallitteratur uppstått. Ortens betydelse
kräver en sammanfattande framställning
både för fackmannen och för den
intresserade allmänheten. Utgrävningarna ställa
fynden och konsten i förgrunden. På dem
faller huvudvikten av Poulsens
framställning, ehuru han också i raska och livliga
drag skildrar oraklets historia och
betydelse för folk och religion.
Den grekiska konsten från dess början
till Lysippos drager förbi våra ögon i
utvalda exempel med rik illustration och
analyserad med säker och klar blick och
historisk uppfattning. Gamla problem
upptagas till ny behandling och nya uppkastas.
Den konsthistoriska forskningen främjas
väsentligt. Jag vill blott hänvisa t. ex. på
den konsthistoriska analysen av metoperna
från sikyonernas och från athenarnas
skattehus, tolkningen av frisen från sifniernas,
behandlingen av den delfiske körsvennen
och Lysippos’ staty av Agias.
Framställningen ställer genomgående monumenten
in i den historiska miljön och utvecklingen
och livas av sidoblickar, t. ex. på
akan-thusornamentets uppkomst (jmf. denna
tidskrift 1919, sid. 544), på brottningskampens
teknik o. s. v.
Delfiboken är den mognaste frukten av
d:r Poulsens författarskap, en ovanligt
lycklig förening av vetenskaplig forskning och
för en större intresserad publik avsedd
framställning. Förutsättningarna för ett
dylikt arbete äro många, och de ha funnits
i en ovanligt mångsidig förening. Först
kännedomen om materialet. Det säger sig
självt, att en klassisk arkeolog och
museiman som d:r Poulsen gjort många resor
och långa studieuppehåll i Södern. Vad
Delfi beträffar, ha hans förbindelser med
den franska arkeologiska skolan i Athen
och med franska forskare lättat tillgängen
till det icke alltid lättåtkomliga materialet.
Vidare framställningskonsten. Den
tynges icke av vetandet och forskningen, den
blir därigenom blott mera åskådlig och
levande. Detta är verkligen en sällsynt
konst. Förf. har lärt sig den genom en
ständig kontakt med den bredare publiken.
Han har länge varit lärare i det för
utbildning av handtverkare avsedda
teknologiska institutet i Köpenhamn, frukten därav
är en framställning av antikens dekorativa
konst (i Teubners samling Aus Natur- und
Geisteswelt) och ett arbete över
möbelstilarnas historia, som just utkommer.
Bekantskapen med grekisk konst har han på
ett förträffligt sätt förmedlat genom
populära föreläsningar och en liten bok, som
framgått ur dessa, Græsk Kunst, en av de
bästa små böcker det finns för att införa
i uppfattningen och förståelsen av den
antika konsten. Det är blott skada, att den
arkaiska konsten ej fått bilda ett
självständigt parti. Den har botats i hans lilla
Græsk-romersk Kunsthistorie, en kortfattad
översikt över antik konst, avsedd till
lärobok för högre skolor o. d. och som sådan
säkert förträfflig. För min del föredrar
jag hans Græsk Kunst; den är mindre
systematisk, mindre fullständig, men den
bevarar något av det talade ordets
omedelbara friskhet.
Det är inte nog med detta. Det finns
även något av en diktare hos d:r Poulsen.
Han har i sin ungdom även skrivit
romaner. Jag får bekänna, att jag icke läst
»Race», blott »Under Hellensk Himmel».
När man känner igen jord och himmel,
land och folk, personer ur det brokiga och
omväxlande vimmel, som i flydda,
lyckligare tider sammansättes av gamla berömda
och unga begynnande arkeologer, som
samlades under det gamla Greklands evigt
unga himmel, då stiger en oförgätlig tid
av livet upp för ens ögon. Men det
finns mycket mer i boken. Det
arkeologiska sällskapet i Grekland var
internationellt, men tyskar och fransmän domine-
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
