Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Frederik Poulsen och Delfi. Av Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Martin P:n Nilsson
råde. Som ett huvuddrag går genom
boken motsättningen mellan franskt och tyskt
väsen; den förtjänar blott för den skull att
läsas om igen, därför att den är skriven
på en tid, då de nationella lidelserna ännu
icke stegrats till forblindelse.
Bakgrunden bildar det moderna folklivet. Det finns
en dyrbar skildring av gammalturkisk, nu
dödsdömd ärlighet i den ärevördige
skräddaren Ibrahims person, en skildring med
en rusande doft av jord och naturinstinkt
av vlachernas bröllopsnatt i det fria bland
bergens snår och klippor.
Jag vet icke om Danmark i d:r
Poulsen förlorat en diktare av rang, säkert är,
att om han icke kastat romanen på hyllan, det
förlorat en arkeolog och konsthistoriker av
rang. Han förvärvade sig 1905 doktorsgraden
med en avhandling över de geometriska
vaserna, i vilken han försökte uppvisa den
dittills misskända historiska utvecklingen
inom denna stilart. Därefter behandlade
han det för den grekiska konstens
uppkomst viktiga och mycket diskuterade
problemet om de orientaliska inflytelserna i
ett stort arbete på tyska, Der Orient und
die frühgriechische Kunst. Hans mindre,
i tidskrifter kringströdda uppsatser äro
talrika. Redan tidigt blev d:r Poulsen
knuten vid Glyptoteket, och sedan 1915 har
han även formellt som inspektör haft
ledningen av dess antikavdelning, som han
riktat med nya förvärv, bl. a. nyligen midt
under kriget en intressant ynglingastaty från
Epidaurus. Hans ställning har givit hans
arbete dess huvudriktning på de senare
åren. Glyptoteket äger den näst största
samling av antika porträtt, som något
museum kan uppvisa. Det är ett av de
intressantaste men också svåraste partierna
av antik konst, som kräver icke blott
konstnärligt förstånd utan också blick för det
individuella och omfattande historiska
kunskaper. Den mångsidighet och livlighet,
som äro utmärkande för d:r Poulsens
ingenium, utgöra en lycklig förening av
förutsättningar för denna krävande uppgift.
Han har själv fört modellerpinnen och lärt
känna konstens teknik, han äger
vetenskapsmannens kritiska observationsförmåga
och diktarens skapande fantasi, den
klassiska filologiens gamla fasta traditioner i
Madvigs land har hållit förbindelsen med
litteraturen öppen. Den antika kulturen
framstår som en helhet i bilderna av de
män, som varit dess främste bärare.
D:r Poulsens ikonografiska forskningar
ha, frånsett de skatter, som äro anförtrodda
åt hans egen vård, med hans vanliga
oförskräckta energi särskilt inriktats på att draga
fram det rika material, som är gömt på
de engelska herresätena. Ofta bortglömda
och alltid svårtillgängliga, undanhållna
vetenskap och publik med egensinnig
ömtålighet, finnas där rika konstskatter,
samlade ända sedan den tid, då ett besök i
den klassiska södern blev mod i den
engelske gentlemannens grand tour och
konstköp en förnäm sport. Mödan har fått rik
lön. Resultaten äro ännu ej färdiga att
offentliggöras, men jag förråder blott en
redan bekant hemlighet med att omtala,
att d:r Poulsen på sin sista resa i höstas
gjorde ett kapitalt fynd, ett Platonporträtt,
som uppfyller de fordringar på ett porträtt
av mannen, som Wilamowitz längtat efter
i sitt stora Platonverk; det giver en
föreställning om hans andliga storhet. De porträtt
vi hittills ha göra det icke. De
desillusionera genom sitt trånga och torra uttryck.
Till slut några biografiska notiser. D:r
Poulsen är från den provins, vars invånare
i Danmark ha något av samma rykte för
energi som smålänningarna hos oss,
Jylland, landtbrukareson, född 1876, student
i Randers 1894. Han har varit huslärare
i Polen och studerat vid flera tyska
universitet, i Grekland ett par omgångar, även
som elev vid École frangaise i Athen,
varit erbjuden professur i klassisk arkeologi
i Rostock, blev assistent vid Glyptoteket
1910, inspektör 1915. Vi svenskar ha
särskild anledning att vara honom
tacksamma för den liberalitet, med vilken han
mottager och främjar våra yngre klassiska
arkeologer, som från sitt på antiksamlingar
vanlottade land vändt sig för sina
studier till Glyptotekets skatter. Under
världskriget, då längre resor försvårats eller
omöjliggjorts, har värdet av detta tillfälle först
rätt framträdt, och särskilt minnesvärd är
den arkeologiska kurs i Köpenhamn i
somras, som tillkom på hans initiativ och där
huvudparten av mödan föll på honom.
Den samlade svenska deltagare från både
Uppsala och Lund och var ett exempel på
ett i allo vällyckat nordiskt akademiskt
samarbete.
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
