Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Svenska romaner och noveller. Av Sverker Ek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska r omaner och noveller
Av Sverker Ek
LLEN KEY skrev en- gång, att
/ man under 8o-talet endast dis-
l kuterade tendensen, under 90-
V—S talet endast stilen, men att det
var en förtjänst hos 1900-talets första
decennium, att man kunde bedöma både
form och innehåll. Under det sista
decenniet har nog intresset för själva
formproblemen varit ganska matt. Huvudvikten
lägges på författarens personlighet, som
man tror sig tydligt skymta genom verket.
Däri ligger väl en riktig känsla av att
litteraturen blott är ett uttryck för ett mer
omfattande kulturproblem och att det är
den levande insatsen som allt kommer an
på. Men resultatet av en sådan
»kulturkritik» blir ofta politiska eller moraliska
ledare, som mera uttrycka recensentens
är författarens ståndpunkt. Jag tror, att
man borde spara dessa omfattande
synpunkter till genomförda essayer men
begränsa den enskilda kritiken blott till verket
ifråga. Varje bok, som duger, äger ju en
fysionomi för sig, och denna behöver ej
nödvändigt vara författarens enda. Men
så snart man blott håller sig till det
enskilda verket, betyder dess form
avgräns-ningen av det levande diktinnehållet, och
därför kan denna sida minst förbises vid
en kritisk granskning. För övrigt tror jag,
att det totala föraktet för alla estetiska
värden ofta beror på förgrovning och
förvildning. Det är tydligt, att vår kultur
under det idylliska adertonhundratalet var
mycket mer fulländad, även om den nu är
betydligt mer omfattande. En enklare
samlingssal är nog bättre än ett prydligt
lusthus, men åtminstone en kritiker måste från
frågan om vad som göres, alltid komma
till /tur det göres.
Hur främmande vi äro för ali estetisk
diskussion, visar bäst den totala frånvaron
av ali terminologi och ali skolbildning.
Vem har någonsin studerat den moderna
sociala romanen, och vem har intresserat
sig för den nyaste romantiska strömningen
i vår litteratur? Innanför den senare
skymtar någon kotteribildning, och ett och annat
program har avhörts, men kritiken har nästan
konsekvent förbisett dessa utgångspunkter.
Ändå tror jag, att den väsentligaste frågan
för en modern kulturkritiker är: Hur
uttrycka vi våra drömmar och aningar, och
vilken verklighet är det som just vi ha
sinne för? För min del vill jag i det
följande söka belysa årets prosaböcker efter
den för alla tider återkommande
motsättningen mellan romantisk och realistisk
diktning.
I en studie över modern teater skrev
Pär Lagerkvist 1918 några undrande
frågor: »En ny romantik? En rörligare,
våldsammare och mera estetisk form? En
plötsligare och enklare syn?» Denna
litterära expressionism är nog inget
specialprogram för Lagerkvist, fast han mest
målmedvetet uppställt det. Innerst är det nog
något av vår generations grundsyn han
förfäktar. När en författare och kritiker som
Bolander angriper »grundläggarrealismen»,
så syftar han till samma syntetiska
framställningssätt. För visso är detta den enda
framkomliga vägen för närvarande. Den
äldre litteraturen har bragt oss ett
överskott av verklighetsstoff, men det ligger
där obearbetat och råhugget, och därför är
Pär Lagerkvist: Kaos. Stockholm, Albert Bonnier.
Carl august Bolander: Hotell Europa. Stockholm, Tidens förlag.
Dan Andersson: David Ramms arv. Stockholm, Tidens förlag.
Hjalmar Bergman : Markurells i Wadköping. Stockholm, Albert Bonnier.
Ivan Bjarne: Simonas kärlek. Stockholm, Albert Bonnier.
Henry Peters Mathis: Livets lekar. Stockholm, Wahlström & Widstrand.
Adolf Johansson: Pukes dal. Stockholm, Albert Bonnier.
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
